Alexander av Hessen-Darmstadt
From Wikipedia, the free encyclopedia
Prins Alexander av Hessen-Darmstadt, född 15 juli 1823, död 15 december 1888.
Alexander av Hessen-Darmstadt | |
Född | Alexander Ludwig Georg Friedrich Emil von Hessen und bei Rhein 15 juli 1823[1][2] Darmstadt[3] |
---|---|
Död | 15 december 1888[1] (65 år) Darmstadt[4] |
Medborgare i | Storhertigdömet Hessen |
Sysselsättning | Officer[2] |
Maka | Julia Haucke (g. 1851–1888, döden)[5] |
Barn | Maria Karolina av Battenberg (f. 1852 och 1852) Prins Ludvig av Battenberg (f. 1854) Alexander av Bulgarien (f. 1857) Henrik av Battenberg (f. 1858) Frans Josef av Battenberg (f. 1861) |
Föräldrar | August von Senarclens de Grancy (förment) Wilhelmine av Baden |
Släktingar | Ludvig III av Hessen-Darmstadt (syskon) Karl av Hessen-Darmstadt (syskon) Maria Alexandrovna (syskon) |
Utmärkelser | |
Se lista | |
Heraldiskt vapen | |
Redigera Wikidata |
Son till Ludvig II av Hessen-Darmstadt och Wilhelmine av Baden.
I sin ungdom kom han till Sankt Petersburg, där han bodde hos sin syster, Maria av Hessen, och hennes make, den blivande tsar Alexander II av Ryssland.
Åren 1840-1851 var han i rysk krigstjänst och 1853-1862 i österrikisk. Han deltog i slaget vid Montebello och slaget vid Solferino och erhöll en rad utmärkelser, bl.a. Sankt Georgkorset.
Alexander förälskade sig i sin systers hovdam, den polskfödda Julia von Haucke (1825-1895; dotter till greve Maurits von Haucke). Emellertid hade den ryske tsaren, Nikolaj, planer på att Alexander skulle gifta sig med hans brorsdotter, Katarina Michailovna (1827-1894), (senare gift med hertig Georg August av Mecklenburg-Strelitz). Alexander och Julia beslöt sig då för att rymma och flydde med häst och vagn genom Ryssland till Breslau, där de vigdes av en präst den 28 oktober 1851. Tsar Nikolaj blev rasande och fråntog Alexander hans militära rang och sparkade ut honom från den kejserliga ryska armén.