Anglo-irakiska kriget
From Wikipedia, the free encyclopedia
Anglo-irakiska kriget var ett krig mellan, i första hand, Storbritannien och Irak under andra världskriget. Kriget varade från 2 maj till 31 maj 1941.
Anglo-irakiska kriget (Andra världskriget) | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Brittisk trupp i Bagdad den 11 juni 1941. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Storbritannien | Irak | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Claude Auchinleck Archibald Wavell[5] Edward Quinan[6] William Fraser[5] H. G. Smart[7] Ouvry Roberts John D'Albiac |
Rashid Ali Salah ed-Din es-Sabbagh Kamal Shabib Fahmi Said Mahmud Salman Werner Junck | ||||||
Styrka | |||||||
1 infanteridivision[8] 2 brigadgrupper[D] 100+ flygplan[E] |
4 divisioner[9]
116 irakiska flygplan[10] (50 – 60 användbara)[6] | ||||||
Förluster | |||||||
Små förluster[12] Minst 60 döda[13] 28 flygplan[14] |
1 750 förluster, inklusive 500 döda[12] De flesta av de användbara irakiska flygplanen[15] 19 tyska flygplan[4] 3 italienska flygplan[4] |
Iraks regent, prins Abd al-Ila'h, störtades i en statskupp den 1 april 1941 som leddes av Rashid Alis. Rashid Alis ansågs vara emot brittiska intressen i Irak, bland annat oljeintressen, vilket ledde till att kriget inleddes av Storbritannien. Kriget resulterade i ett nederlag för Irak och att landet ockuperades av den brittiska armén. Därmed återkom den störtade probrittiska regenten av Irak, prins Abd al-Ila'h till makten. Nederlaget ledde till en ytterligare nationalistisk förbittring i Irak mot den brittiskstödda hashimitiska dynastin. Det torde även ha varit bakgrunden till Farhud-pogromen.