Azerbajdzjans demografi
From Wikipedia, the free encyclopedia
Azerbajdzjan har 9 411 800 invånare[5]. Detta är en högst osäker uppgift, eftersom Azerbajdzjan har många internflyktingar och Nagorno-Karabach har ett osäkert invånarantal. Den genomsnittliga befolkningstätheten är 98 invånare per km². Det tätast befolkade området är Apsjeronhalvön, medan vissa svårtillgängliga bergsområdet har betydligt lägre folktäthet, då omkring 51 procent av befolkningen bor i städer, av vilka en fjärdedel i huvudstaden Baku. Andra större städer är Ganja (303 300 invånare) och Sumqayıt (265 200 invånare). Hälften av befolkningen lever under gränsen för fattigdom. Ungefär en miljon människor lever idag som flyktingar inom landet. Befolkningens medelålder är 27,1 år (2002). Medellivslängden är 69 år för män och 75 år för kvinnor. Spädbarnsdödligheten är 8,2 procent (2003).
Den här artikeln innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2022-06) Motivering: Artikeln bygger på mycket gamla uppgifter, åtskilligt bör även ha ändrats sen landets anfall på Armenien hösten år 2020. Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Azerbajdzjans demografi | |
Folkmängd | 10 145 212 [1] |
---|---|
Förväntad levnadslängd | 72,026 år[2] |
Summerad fruktsamhet | 2 [3] |
Läskunnighet | 100 procent[4] |
Etnisk tillhörighet fördelar sig enligt följande: azerer 92 procent, dagestaner (en samlingsterm för folk från Dagestan, inkluderande lezginer och avarer) 3 procent, ryssar 1,3 procent, armenier 1,3 procent (den sistnämnda finns enbart i Nagorno-Karabach), övriga (georgier, kurder, talysjer, tatarer, tater, ukrainare) 2 procent (uppskattning från 1998); det lär även finnas uppemot 9000 tjetjenska flyktingar (enligt inofficiella uppgifter från 2009)[6].
Språk som talas är azerbajdzjanska, av cirka 92 procent av befolkningen, ryska, 1,3 procent, armeniska 1,3 procent (det sistnämnda finns enbart i Nagorno-Karabach), med flera övriga (lezginska, udi, tsachur, avariska, talysj, tat, kurdiska och tatariska), fem procent (siffrorna är en uppskattning från 2009).[6].
Enligt UNHCR flydde 360 000 armenier från Azerbajdzjan mellan åren 1988–1993.[7] Detta skedde som en följd av pogromer, etnisk rensning och som en konsekvens av kriget i Nagorno-Karabach. En av händelserna som ägde rum 1988 är känd som Sumgaitmassakern.