Baathpartiet (Irak)
panarabiskt, nationalistiskt och socialistiskt parti i Irak / From Wikipedia, the free encyclopedia
Baathpartiet (Ba'athpartiet, arabiska اﻟﺒﻌﺚ, "Arabiska socialistiska återfödelsepartiet") är ett panarabiskt, nationalistiskt och socialistiskt parti i arabvärlden. Partiet, som innehade makten i Irak mellan 1968 och 2003 kom till makten genom en blodig militärkupp. Kända medlemmar inkluderar Ahmad Hassan al-Bakr, Saddam Hussein, Izzat Ibrahim ad-Douri, Tariq Aziz, Taha Yasin Ramadan, Qusay Hussein och Uday Hussein.[1]
Baathpartiet اﻟﺒﻌﺚ | |
Land | Irak |
---|---|
Partiledare | Saddam Hussein (1979–2003) Izzat Ibrahim ad-Douri (2003–2020) Mohammed Younis al-Ahmed (2021–) |
Grundat | 8 februari 1963 |
Upplöst | 1 maj 2003 |
Huvudkontor | Bagdad, Irak |
Politisk ideologi | • Arab nationalism • Arab socialism • Baathism • Antisionism • Antiimperialism • Saddamism • Sekularism(innan 1991) • Anti-Iran • Anti-Shia Efter 1991 • Konservatism • Salafism-wahhabism • Sunni islamism |
Politisk position | Vänster och Höger |
Färg(er) | Svart, grön, röd och vit |
Irakisk politik Politiska partier Val |
Baathpartiet var ursprungligen ett arabnationalistiskt, sekulärt och socialistiskt parti, som sökte storheten i arabvärlden före islam. Ändringen inleddes under Iran–Irak-kriget på 1980-talet och Takbiren, det vill säga texten "Gud är stor", adderades till Iraks flagga under Gulfkriget 1991. Troskampanjen (al-Hamlah al-Imaniyah) var en statlig kampanj som genomfördes av regeringspartiet Baathpartiet i Irak, med början år 1993, för att styra den nationella politiken i en mer socialkonservativ och öppet islamistisk salafistisk riktning. Partiet hade en fientlig inställning mot perser, shiamuslimer, kurder (särskilt feylier), kuwaitier, gulfstater, assyrier, israeler, turkmener och andra icke sunnitiska-arabiska grupper.[2] Efter den amerikanska invasionen av Irak, upplösningen av baathpartiet och det nybildade shiitiska-kurdiska regeringen; anslöt sig många före detta baathmedlemmar till Al-Qaida och IS. Al-Awda efterträdde partiet.[3]