Babyloniska fångenskapen
From Wikipedia, the free encyclopedia
Den babyloniska fångenskapen eller babyloniska exilen, 587–537 f.Kr räknat från Jerusalems förstörelse till perserkungen Kyros den stores löfte om att de till Babylon bortförda judarna kunde återvända till Jerusalem och landet Juda, skildras i både den judiska Tanakh och i den kristna Bibelns Gamla Testamentet. Den bibliska texten handlar om befolkningen i Juda rikes deportation och av profeterna förutsagda 70-åriga exil i Babylon samt deras återvändande därifrån.[1]