Björnön
ö tillhörande Norge söder om Svalbard / From Wikipedia, the free encyclopedia
Björnön (norska: Bjørnøya, äldre: Beeren Eiland[1]) är en ö i Norra ishavet söder om Spetsbergen i Svalbard. Ön har en area på 178 km². Högsta toppen på ön är Urd som är cirka 536 m. ö. h. Ön är obebodd, undantaget personalen på den meteorologiska stationen. Under åren 1916-1925 ägde kolbrytning rum på ön. Björnön upptäcktes redan år 1596 av nederländaren Willem Barents. På väg in till land mötte hans folk en simmande isbjörn, därav namnet Björnön, (nederländska: Beeren Eiland). Ön blev norsk 1920. Idag ingår ön i ögruppen Svalbard och lyder administrativt under sysselmesteren på Svalbard.
- För andra betydelser, se Björnön (olika betydelser).
Denna egentligen avlägset belägna ö har sedan 1900-talet blivit strategiskt intressant på grund av sitt läge, ur både militär, ekonomisk och resursmässig synvinkel. Farvattnen runt Björnön har varit, och är, ett av de områden där omlastning av överfiskad/tjuvfiskad torsk pågår.