Dagmar Gustafson
svensk operasångerska (sopran) och sångpedagog / From Wikipedia, the free encyclopedia
Dagmar Lovisa Gustafson, född 20 oktober 1895 i Hidingebro i Hidinge församling i Örebro län, död 9 mars 1989 i Johannes församling i Stockholm[1], var en svensk operasångerska (sopran) och sångpedagog.[2][3]
Dagmar Gustafson | |
Födelsenamn | Dagmar Lovisa Gustafson |
---|---|
Födelsedatum | 20 oktober 1895 |
Födelseort | Hidingebro |
Dödsdatum | 9 mars 1989 (93 år) |
Dödsort | Stockholm |
Genre | Opera |
Roll | Sångare och sångpedagog |
År som aktiv | 1922–1988 |
Gustafson kom 1923 från Hidingebro till Stockholm.[4] Där studerade hon för Gillis Bratt och även för Ernst Grenzebach i Berlin samt därefter vid Operaskolan i Stockholm. Hon debuterade 1922–1923 som Stefano i Romeo och Julia, Mercedes i Carmen och Zerlina i Fra Diavolo. Hon verkade en tid i Tyskland och sjöng bland annat Leonora i La forza del destino, titelrollen i Madama Butterfly och Lauretta i Gianni Schicchi.
Från 1937 till strax före sin död[2] var hon sångpedagog i Stockholm och räknades där ”bland de verkligt ansedda”. Bland hennes elever märks bland andra Åke Persson (sånglärare) Ingvar Wixell, Sven Erik Vikström, Birgit Stenberg, Göran Stenlund och Rolf Leanderson.[3]
Gustafson var dotter till grosshandlaren Emil Johan Gustafsson och Alda Lovisa Larsson.[5] Gustafson dog ogift och är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm, där en syster med make vilar.[6]