Den polska politiska krisen 1968
serie stora protester mot det styrande polska förenade arbetarpartiet / From Wikipedia, the free encyclopedia
Den polska politiska krisen 1968, inom Polen även känd som Mars 1968, Studenternas Marsch eller Marshändelserna (polska: Marzec 1968; studencki Marzec; wydarzenia marcowe), var en serie stora protester mot det styrande polska förenade arbetarpartiet (PZPR).[1] Krisen ledde till att säkerhetsstyrkor sattes in i alla större akademiska centra i Polen för att undertrycka de pågående studentstrejkerna men resulterade också i en av myndigheterna sanktionerad anti-sionistisk kampanj som på ett irrationellt sätt sammankopplade landets problem och protester med den judiska minoriteten (cirka 25 000–30 000 personer) i landet.[2][3] Den 8 mars 1968 höll den förste partisekreteraren Władysław Gomułka ett tv-sänt tal där han beskyllde judarna (sionisterna) för oroligheterna, kallade dem landsförrädare och uppmanade dem att lämna Polen.[4]
Den antisionistiska kampanjen som snabbt övergick till antisemitism[5][6][7] genomfördes av inrikesministern, general Mieczysław Moczar, med Władysław Gomułkas stöd, och resulterade i en massutvandring. Protesterna överlappade med händelserna under Pragvåren i grannlandet Tjeckoslovakien, något som väckte nya förhoppningar om demokratiska reformer fram till Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien den 20 augusti 1968.[8]
Den "antisionistiska kampanjen" började 1967 och genomfördes i samband med att Sovjetunionen klippte alla diplomatiska förbindelser med Israel efter sexdagarskriget, men speglade också en maktkamp inom PZPR. De efterföljande utrensningarna inom det styrande partiet, ledda av Moczars fraktion, misslyckades med att störta Gomułkas regering och resulterade istället i att tusentals kommunister av judisk härkomst tvingades i exil från Polen, inklusive yrkesmän, partitjänstemän och hemliga polisfunktionärer som utsetts av Josef Stalin efter andra världskriget.
Minst 13 000 polacker av judiskt ursprung emigrerade 1968–1972 till följd av att de blivit avskedade från sina positioner och olika andra former av trakasserier. Av dessa kom omkring 3 000 personer att tas emot och ges asyl i Sverige, vilket bland annat berodde på intensiva insatser av den svenske ambassadören i Warszawa Erik Kronvall för att Sverige skulle ge visum till de judar som sökte visum från Polen.[9]