Diskbråck
From Wikipedia, the free encyclopedia
Diskbråck i ländrygg uppstår genom att diskens centrala del, nucleus pulposus, penetrerar igenom diskens yttre del, anulus fibrosus. Av anatomiska och biomekaniska skäl sker penetrationen oftast i dorsal riktning (bakåt mot nervsystemet). Risken är då stor att disken trycker på en eller flera nervrötter i eller på väg ut ur spinalkanalen.[1]
Diskbråck | |
Latin: hernia disci intervertebralis, prolapsus disci intervertebralis, prolapsus nuclei pulposi | |
Ett diskbråck sett i en magnetkameraundersökning | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-10 | M51.2 |
ICD-9 | 722.0-722.2 |
OMIM | 603932 |
DiseasesDB | 6861 |
Medlineplus | 000442 |
eMedicine | orthoped/138 radio/219 |
MeSH | svensk engelsk |
Prevalensen av diskbråck vid akuta ryggbesvär uppskattas till mellan 1 och 3% och är som högst hos individer mellan 30 och 50 år. Ett klassiskt diskbråcksinsjuknande startar ofta med akut smärta i ländryggen, som efter en kortare eller längre period följs av utstrålande smärta i ena eller båda benen, ischias.[1] Men diskbråcket kan också ha en mera gradvis debut.[2]
De allra flesta diskbråcken förekommer i de två nedersta diskarna, alltså mellan L4 och L5 samt mellan L5 (ländryggskota 5) och S1 (sakralkota 1). Diskbråck över de här nivåerna förekommer företrädesvis hos personer >55år. Var smärtan strålar ut i benet avgörs av vilken nivå i ländryggen som nervrötterna blivit påverkade[1], se dermatom.