Elektromagnetisk puls
From Wikipedia, the free encyclopedia
Elektromagnetisk puls, EMP, är en mycket kortvarig, bredbandig och energirik puls av elektromagnetism som bland annat uppstår vid kärnvapenexplosioner. En mycket kraftig första impuls varar 10–100 ns. Den efterföljs av en svans avtagande eftersvängningar under 2–5 ms.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Radkällor saknas helt. Den enda allmänna källan är 5 år gammal; redan när den kom till var den långtifrån heltäckande, och nu har artikeln utökats betydligt. Mycket av informationen är tekniskt avancerad och svår att kontrollera för någon utan specialkunskaper. (2019-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
EMP skadar elektronik genom de höga elektriska spänningar som pulsen inducerar, men är ofarlig för levande varelser. Mycket stora områden kan påverkas då kärnvapen detonerar på hög höjd, så kallad "High-Altitude Electromagnetic Pulse (HEMP)". Vid det amerikanska kärnvapenprovet Starfish Prime 1962 skadades elektrisk utrustning på 1 445 km avstånd.
Redan vid tidiga kärnvapenprov kände man till att utrustning skulle skadas om den inte skyddades, detta tack vare Enrico Fermis teorier. Skydd finns, som exempelvis jordade faradayburar. En sådan skyddar dock inte för den gammastrålning som också uppstår vid en kärnvapenexplosion. Gammastrålningen kan åstadkomma induktionseffekter även inuti en faradaybur. Att "jorda" en faradaybur är praktiskt svårt att utföra så att önskad skyddsverkan erhålls.
Forskning pågår för att ta fram vapen som kan skicka ut en elektromagnetisk puls på andra sätt, så kallad non-nuclear electromagnetic pulse (NNEMP).