Eleanor Bodel
svensk sångare / From Wikipedia, the free encyclopedia
Eleanor Bodel, ursprungligen Bodil Eleonora Olsson[1], född 7 juni 1948 i Nacka, är en svensk projektledare och tidigare sångerska.
Eleanor Bodel | |
Födelsenamn | Bodil Ellinor Olsson |
---|---|
Född | 7 juni 1948 (75 år) |
Födelseort | Nacka, Sverige |
Känd för | "Jag önskar att det alltid vore sommar" ("It Might As Well Rain Until September" skriven) "One Way Ticket" |
Genrer | Pop Schlager |
Roll | Sångerska |
År som aktiv | 1968–1972 |
1968[2] inledde hon en karriär som sångartist, efter att Lennart Hegland i Hep Stars lockat henne till att provsjunga för Bengt Palmers och Åke Gerhard på skivbolaget Olgas. Som utbildad herr- och damskräddare hade hon då tillverkat scenkläder åt olika artister – inklusive åt Hep Stars. En anställd på skivbolaget föreslog artistnamnet Eleanor Bodel.
Som artist på egen hand blev hon känd för sånger som "Jag önskar att det alltid vore sommar", en svensk version av Carole Kings hit "It Might As Well Rain Until September", och "One Way Ticket";[3] den senare blev hennes riktiga genombrottslåt.[4] Hennes karriär som artist pågick i 7–8[5] års tid (alternativt fram till 1972[4]), och hon deltog i folkparksturnéer med bland andra Tommy Körberg och Janne Önnerud.[5]
1976 flyttade Bodel till Ångermanland och bosatte sig i Nordmaling,[5] där hon bor än. Hon köpte tillsammans med sin syster en restaurangrörelse som hon drev i femton års tid.[4] Vid sidan av återupptagna studier var hon också delägare i ett behandlingshem för missbrukare.
Sedan millennieskiftet driver Eleanor Bodel ett projekt för äldre[5] betitlat "Kultur för seniorer, kultur och hälsa". Det är förlagt till grannkommunen Umeå.[4] Hon grundade 2008 Generationskören i Umeå.[5]