Elin Wägner
svensk författare, journalist och feminist / From Wikipedia, the free encyclopedia
Elin Matilda Elisabet Wägner, född 16 maj 1882 i Lund, död 7 januari 1949 i Rösås i Bergs socken i Kronobergs län, var en svensk författare, journalist och feminist. Hon blev andra kvinnan efter Selma Lagerlöf att bli ledamot av Svenska Akademien från 1944. Åren 1910–1922 var hon gift med litteraturvetaren John Landquist. Hon var kväkare under de sista decennierna av sitt liv, och var en av kvinnorörelsens och fredsrörelsens portalfigurer.
Elin Wägner | |
Född | 16 maj 1882[1][2][3] Lunds stadsförsamling[2][3][4], Sverige |
---|---|
Död | 7 januari 1949[1][2][5] (66 år) Bergs församling[2][5], Sverige |
Begravd | Norra kyrkogården i Lund[6][7] |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Journalist, författare, rösträttsaktivist |
Befattning | |
Stol nummer 15 i Svenska Akademien (1944–1949)[8] | |
Make | John Landquist (g. 1910–1922)[2] |
Föräldrar | Sven Wägner[2][3][4] |
Släktingar | Harald Wägner (syskon)[2][4] |
Utmärkelser | |
De Nios Stora Pris (1923) | |
Redigera Wikidata |
Wägner brukar räknas till de så kallade tiotalsförfattarna och ingick i Fogelstadgruppen. Mest känd har hon blivit för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt och för att hon var med och grundade Rädda Barnen år 1919. Wägner blev ledamot av Samfundet De Nio 1937. Hon var verksam som skribent vid Tidevarvet (1923–1936).