Loading AI tools
svensk fotograf Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Elisabeth Anna Karin Ohlson, tidigare Ohlson Wallin, född den 28 maj 1961 i Skara,[3] är en svensk fotograf, konstnär och teaterregissör. Elisabeth Ohlson är mest känd genom den uppmärksammade utställningen Ecce Homo. Hon arbetar till vardags som frilans med specialitet porträtt.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Elisabeth Ohlson | |
Elisabeth Ohlson i en manifestation till stöd för hotade konstnärer och författare på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 2015. | |
Född | Elisabeth Anna Karin Ohlson 28 maj 1961[1][2] (63 år) Skara, Sverige |
---|---|
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Fotograf, konstnär, teaterregissör |
Utmärkelser | |
Ingemar Hedenius-priset (2009) | |
Webbplats | ohlson.se |
Redigera Wikidata |
Elisabeth Ohlson växte upp i en troende familj i Skara. Hon är självlärd som fotograf och inledde sin karriär 1980 som pressfotograf.[4][5]
Elisabeth Ohlson hämtar inspiration från barockens bibliska målningar, men ger ofta bilderna ett dokumentärt budskap som hon har med sig från sin tid som journalistisk pressfotograf.
Ohlsons genombrott blev den omdiskuterade fotoutställningen Ecce Homo 1998. Ecce Homo är en svit på tolv bilder som tolkar Jesus i HBTQ-inramning.[5] Ecce Homo visades första gången i ett skyddsrum på Renstiernas gata i Stockholm som konstnären själv hyrt av Stockholms brandförsvar. Visningen av Ecce Homo sammanträffade med Europride 16 juli 1998. Dåvarande domprosten Tuulikki Koivunen Bylund i Uppsala domkyrka besökte bergrummet på Södermalm och var den person som upplät och bjöd in konstnären att visa bilderna som diabildvisning i kyrkan under kulturnatten 16 september 1998. Tre meditationsgudstjänster hölls då Elisabeth Ohlson visade bilderna samt spelade klassisk musik och förklarade varje bild. 12 000 besökare registrerades samtidigt som Livets ord demonstrerade utanför domkyrkan.
Diabildvisningen ledde till att domkyrkan bombhotades och att dåvarande påven Johannes Paulus II ställde in en planerad audiens av ärkebiskop K.G. Hammar.[5] Trots detta turnerade utställningen under två år i Sverige och i Europa, vilket ofta ledde till upplopp och demonstrationer. De starkaste reaktionerna var demonstrationerna utanför och inne i Annedals kyrka i Göteborg, november 1998 samt tumulten utanför Norrköpings stadsmuseum då konstnären Elisabeth Ohlson försökte dokumentera demonstrationerna som slutade med att konstnären fick skydd och lämnade staden med poliseskort.
Kampen för HBTQ-personers rättigheter är tydlig i hennes bilder. Denna kamp syns även i utställningarna Helgon och In Hate We Trust, den senare framför allt inspirerad av Caravaggio och Artemisia Gentileschi.[6] Fotona stärks med text av Lars Gårdfeldt och musik av Eva Dahlgren.
Elisabeth Ohlson är representerad vid bland annat Nationalmuseum[7] i Stockholm.
2010 visade hon sin utställning Jerusalem på Världskulturmuseet i Göteborg. Bilderna visade HBTQ-personers kamp i Jerusalem och en av de 15 bilderna blev bortplockad i samråd av museets ledning och underrättelsetjänsten i Göteborg. Verket/bilden som togs ner visade tre muslimska homosexuella män på en bönematta.
2019 hängdes hennes verk "Paradiset" i Sankt Pauli kyrka i Malmö vid högaltaret. Tavlan är en variant av Lucas Cranachs Adam och Eva i paradiset, fast med HBTQ-personer. Den kallades Sveriges första HBTQ-altartavla. Ohlson Wallin hade tidigare skänkt den till Skara domkyrka 2012, som hade avvisat den som politisk. Tavlan togs kort därefter ned efter en intensiv debatt där bland annat Lundabiskopen Johan Tyrberg kallade den för gnostisk. Den kallades även transfobisk för att ormen, en kristen symbol för ondskan, var en transperson. Ohlson uttalade sig vid beslutet om Paradisets nedtagande att "Beslutet beror på att vi i Sverige inte är mogna att ha en altartavla i det heliga rummet med HBTQ-anknytning" och att hon skulle återkomma med en ny HBTQ-tavla att erbjuda till kyrkan.[8][9][10]
Elisabeth Ohlson debuterade som teaterregissör 2017 med Kung Kristina Alexander, en nyskriven pjäs om regenten Kristina som transperson som hon har skrivit tillsammans med skådespelerskan Aleksa Lundberg, som också gestaltade Kristina. Premiären ägde rum på Strindbergs intima teater i Stockholm under ledning av Ture Rangström 2017.
Ohlson har varit gift med formgivaren Minna Wallin och tillsammans har de två barn.[4] I januari 2024 medverkade hon SVT:s intervjuprogram Min sanning där hon berättade om sin obotliga cancersjukdom, tankarna på döden och kärleken till journalisten Cecilia Uddén.[11]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.