Sverige
konstitutionell monarki i Nordeuropa Från Wikipedia, den fria encyklopedin
konstitutionell monarki i Nordeuropa Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Sverige ([sværjɛ] ( lyssna)), formellt Konungariket Sverige ([ˈkôːnɵŋaˌriːkɛt ˈsvæ̌rjɛ] ( lyssna)), är ett land som ligger på Skandinaviska halvön i Nordeuropa. Sverige har landgräns i väst med Norge, i nordost med Finland samt angränsande territorialvatten till Norge i västsydväst, Danmark i sydväst och Finland i öst. Landet har kuster mot Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav, Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerrak.
Konungariket Sverige | ||||||
---|---|---|---|---|---|---|
|
||||||
Valspråk: För Sverige – I tiden[not 1] | ||||||
Nationalsång: Du gamla, du fria[not 2] Kunglig hymn: Kungssången |
||||||
Ortografisk karta över Sverige
|
||||||
Huvudstad (även största stad) | Stockholm | |||||
Officiellt språk | Svenska[not 3] | |||||
Erkända nationella språk | Finska Meänkieli Samiska Romani Jiddisch Svenskt teckenspråk |
|||||
Demonym | Svensk (maskulinform) Svenska (femininform) |
|||||
Statsskick | Enhetsstatlig parlamentarisk konstitutionell monarki | |||||
- | Monark | Carl XVI Gustaf | ||||
- | Riksdagens talman | Andreas Norlén | ||||
- | Statsminister | Ulf Kristersson | ||||
Nationalförsamling | Riksdagen | |||||
Yta | ||||||
- | Totalt | 447 425,16 km²[8] (56:e) | ||||
- | Vatten (%) | 8,97[8] | ||||
Demografi | ||||||
- | 31 december 2023 års uppskattning | 10 551 707[9] (86:e) | ||||
- | Befolkningstäthet | 23,6 inv./km² (158:e) | ||||
BNP (PPP) | 2023 års beräkning | |||||
- | Totalt | ▲ 712 miljarder USD[10] (40:e) | ||||
- | Per capita | ▲ 65 842 USD[10] (18:e) | ||||
BNP (nominell) | 2023 års beräkning | |||||
- | Totalt | ▼ 599 miljarder USD[10] (25:e) | ||||
- | Per capita | ▲ 55 395 USD[10] (14:e) | ||||
Ginikoefficient (2021) | ▼ 26,8[11] | |||||
HDI (2018) | ▲ 0,947[12] (hög) (7:e) | |||||
Valuta | Svensk krona (SEK ) |
|||||
Tidszon | CET (UTC+1) | |||||
- | Sommartid | CEST (UTC+2) | ||||
Topografi | ||||||
- | Högsta punkt | Kebnekaises nordtopp[13], 2096,8 m ö.h. | ||||
- | Största sjö | Vänern, 5 648 km² | ||||
- | Längsta flod | Klarälven–Göta älv, 720 km | ||||
Antipod | 63°S 164°V | |||||
Datumformat | ÅÅÅÅ-MM-DD | |||||
Kör på | Höger sida[not 4] | |||||
Nationaldag | 6 juni (nationaldagen) | |||||
Nationalitetsmärke | S | |||||
Landskod | SE[15], SWE[15], 752[15] | |||||
Toppdomän | .se | |||||
Landsnummer | +46[16] |
Sverige hade den 31 december 2023 enligt Statistiska centralbyrån (SCB) en befolkning på 10 551 707[9] och är, med en area (inklusive sjöar) på 447 425 km²,[8] det geografiskt femte största landet i Europa.
Sveriges huvudstad är Stockholm, landets största stad med 1,4 miljoner invånare. Därutöver finns ytterligare två storstäder enligt SCB:s definition om kommun och tätort med fler än 200 000 invånare: Göteborg och Malmö. Omkring 87 procent av befolkningen, en ökande andel, lever i tätorter med minst 200 invånare (år 2016)[17]. Med OECD-definitionen[18] – utgående från minst 50 000 invånare – bor 41 procent av svenskarna i urbana system. Sverige är därmed ett utpräglat landsbygdsland, med låg befolkningstäthet om 22 invånare per km² och med högre täthet i södra landshalvan.
Sverige är en konstitutionell monarki med parlamentarisk demokrati och utvecklad ekonomi. Landet är medlem i Förenta nationerna sedan november 1946[19] och Europeiska unionen sedan den 1 januari 1995[20], samt även Schengenområdet sedan 2001. Sedan år 2024 är Sverige medlem i Nato.
Sverige eller traditionellt Svea rike från fornnordiskans svíar, i sig troligen från nordiskans Svitjod,[21] tidigast dokumenterat som Swēorice i det anglosaxiska Beowulfkvädet cirka år 1000,[22] avsåg ursprungligen ett rike av svear, en folkstam i sin tur tidigast dokumenterad av den romerske historikern Tacitus år 98 e.Kr. Namnet ”Sweden” härrör från Svitjod. Swēoland ("Svea land") och Swēorīċe ("Svea rike") var också benämningar i fornengelskan på ett mer eller mindre sammanhållet område som svearna styrde över.
En av de första svenska kungar som man vet något bestämt om är Erik Segersäll, som var kung mellan omkring år 970 och 995. Erik Segersäll efterträddes av sin son Olof Skötkonung. Riket, bestående av både svear och götar, kristnades under den tidiga medeltiden. Sverige ingick i den nordiska Kalmarunionen mellan 1397 och 1523. Under 1600-talets svenska stormaktstid expanderade landet militärt, med bl.a. erövringar i nuvarande norra Tyskland. Sverige förlorade dock större delen av områdena utanför skandinaviska halvön under 1700- och 1800-talen. Den östra rikshalvan, sedermera Finland, som hade varit en del av det svenska riket sedan 1100-talet, förlorades till Kejsardömet Ryssland år 1809. Det senaste kriget som Sverige var direkt inblandat i var Napoleonkrigen 1814, när Sverige förlänades Norge från Danmark och gick in i Svensk-norska unionen, en personalunion som varade till 1905.
Under 1900-talet präglades Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik av militär alliansfrihet syftande till neutralitet i krig. Neutralitetsdoktrinen övergavs 1995 i samband med Sveriges inträde i EU.[23] Trots den militära alliansfriheten medverkade Sveriges försvarsmakt i utländska militära operationer genom Natosamarbetet Partnerskap för fred[24][25] och EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Den militärt alliansfria doktrinen övergavs i samband med att regeringen, med brett stöd i riksdagen, i maj 2022 beslutade att lämna in en ansökan om Natomedlemskap[26] och den 7 mars 2024 blev Sverige Natomedlem.
Svensk kultur utmärker sig i internationella värderingsmätningar med sin individualism, humanism och sekularism samt med ett stort förtroende för stat, politik och myndigheter bland medborgarna.
Svensk ekonomisk politik har sedan mitten av 1900-talet utmärkt sig internationellt för en högbeskattande offentlig resursfördelning av svenska folkets resurser, både inrikes och utrikes, och för blandekonomi (blandning av socialism och marknadsekonomi). Samförstånd råder mellan arbetsmarknadens parter, känt som den svenska modellen.
Landet rankas fyra i världen i tidningen The Economists demokratiindex (2021)[27] och plats 7 i Förenta nationernas ”Human Development Index” (2021-22).[28] Landet är en av Förenta nationernas största bidragsgivare och ett av få länder som uppfyller deras biståndsmål om över 0,7 procent av BNI.[29]
Sedan inlandsisen dragit sig tillbaka befolkades den skandinaviska halvön av samlar- och jägarfolk i olika generationer. Jordbruket gjorde sitt intåg mellan 4 000 och 3 200 f.Kr. Enstaka metallföremål dök upp redan omkring 3000 f.Kr., men det dröjde till omkring 1800 f.Kr. innan brons blev så vanligt att man kan tala om en bronsålder.
Järnet blev den huvudsakliga redskapsmetallen omkring 500-400 f.Kr. Det första skriftspråket, runorna, introducerades troligen under 300-talet e.Kr. men förefaller främst haft en magisk funktion. Först omkring år 800 började runor användas oftare som kommunikationsmedel. Ungefär samtidigt började de första spåren av en fastare samhällsorganisation att dyka upp.[30]
När Sverige kristnades och i vilken omfattning är oklart. Spår finns redan från omkring 900 men den förste kung som tog ställning för kristendomen var Olof Skötkonung omkring år 1000. Kristnandet skedde genom mission och genom att kungar och hövdingafamiljer ställde sig bakom den nya guden.
Olika historiker har satt olika datum för "enandet" av Sverige, beroende på vad man anser vara ett enat rike och tillräckligt pålitliga källor. Den första historiskt säkert belagde svenske kungen är Erik Segersäll, men Sverige bestod då bara av Götalandskapen, Närke, Södermanland, Västmanland och de uppländska folklanden. Konsolideringen av Sverige fortgick under medeltiden och nya områden lades till. Vid denna tid etablerades även det svenska styret över Finland. De finska landskapen var redan vid slutet av 1200-talet fullt jämställda med övriga delar av det svenska riket.
Under medeltiden var det landskapen och lagsagorna, inte riket, som var i centrum. Först 1336 ersattes landskapslagarna av en enhetlig lag för hela riket av kung Magnus Eriksson.
Norden förenades i Kalmarunionen år 1397 varpå de tre rikena gav upp delar av sin självständighet.
Vasatiden började med att Gustav Vasa efter Stockholms blodbad ledde Sverige ur Kalmarunionen genom krig med Danmark, en konflikt som kallas befrielsekriget. Kriget slutade 1523, och samma år valdes Gustav Vasa till kung av Sverige. Under Gustav Vasa tog reformationen fart i Sverige samtidigt som reduktioner av kyrkojord bidrog till att statens finanser stärktes. Gustav Vasa var även den som 1544 införde arvkungadöme i Sverige.
Under Vasatiden kallade ståndsriksdagen löpande till riksdagar och omfattade då permanent bondeståndet.
Stormaktstiden inleddes med att kung Gustav II Adolf ledde in Sverige i det trettioåriga kriget. Kungen dödades redan 1632 under Slaget vid Lützen, men Sveriges deltagande under kriget fram till fredsslutet 1648 gjorde att Sverige genom den Westfaliska freden blev en europeisk stormakt, med besittningar både i Baltikum och norra Tyskland. Det var under stormaktstiden som Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Gotland, Härjedalen och Jämtland blev en del av Sverige.
Fram till 1680 delades den utövande makten mellan kungen och högadeln, vilket ledde till mäktigare adelsmän. I samband med reduktionen infördes 1680 enväldig monarki, vilken varade fram till Karl XII:s död 1718, vilket markerar slutet på Stora nordiska kriget.
Som en reaktion på nederlaget i det Stora nordiska kriget började frihetstiden år 1719, vilket ledde till övergången till en konstitutionell monarki med svag kungamakt och stark riksdag. Denna period såg bildandet av Sveriges första politiska partier, hattarna och mössorna. Frihetstiden såg även en omläggning av landets ekonomiska politik mot en mer merkantilistisk, och staten stödde bland annat bildandet av manufakturer genom produktplakatet.
Dock fanns spänningar mellan kungamakten och ständerna, som tog sig uttryck i den misslyckade statskuppen 1756. Frihetstiden slutade med att Gustav III genomförde sin egen statskupp 1772 som ledde till en starkare kungamakt.
Statskuppen 1772 gav upphov till 1772 års regeringsform och den markerar början på den Gustavianska tiden som varade fram till 1809. Under denna tid liberaliserades strafflagstiftningen, dödsstraff begränsades och tortyr avskaffades. Viss religionsfrihet infördes för romerska katoliker och judar. Genom Förenings- och säkerhetsakten från Riksdagen 1789 avskaffades de flesta av adelns privilegier, men samtidigt utökades även kungens makt.
Gustav III sköts på en maskeradbal 1792 av Jacob Johan Anckarström, och han efterträddes av sin son Gustav IV Adolf. Sveriges utrikespolitik utformades som ett motstånd mot den Franska revolutionen och senare som ett öppet motstånd mot Napoleon. Sverige drogs in i Napoleonkrigen och 1809 förlorades den östra rikshalvan, Finland, till Ryssland efter det Finska kriget 1808–1809. Kungen avsattes genom statskuppen 1809.
Jean Baptiste Bernadotte (Karl Johan) valdes till svensk tronföljare vid Riksdagen 1810 i Örebro, och Sverige gick därefter åter med i militärallians mot Napoleon. Under det Sjätte koalitionskriget deltog Sverige med trupper i Tyskland. Karl Johan som var överbefälhavare för den norra armén avdelade den svenska armén efter Slaget vid Leipzig för att gå mot Danmark. Danmark var vid denna tid en av Frankrikes allierade. Sverige vann Slaget vid Bornhöft, och Danmark tvingades till Freden i Kiel, där Sverige fick Norge, mot att Danmark fick Svenska Pommern.
Norge accepterade inte överenskommelsen utan utropade sin självständighet och skapade sin egen författning, Eidsvollförfattningen. Detta kunde inte Sverige acceptera utan man skickade armén till Norge för att slå ner upproret. Fälttåget mot Norge varade endast en knapp månad, och slutade med svensk seger och Konventionen i Moss. Därefter bildade Sverige och Norge en union, Förenade Konungarikena Sverige och Norge, som varade fram till 1905.
Under 1800-talet drog industrialiseringen igenom Sverige. Denna var beroende av goda transportnät, varför man lät bygga Göta kanal, som stod klar 1832. Därefter inleddes byggandet av järnvägar, vilka från 1850-talet var av stor betydelse. 1862 stod Västra stambanan klar.
Även inom politiken skedde förändringar. 1866 avskaffades ståndsriksdagen genom representationsreformen, och en nya tvåkammarriksdag infördes. Den svenska industrialiseringen skapade även stora internationella företag, främst inom elektronik och kemi som L.M. Ericsson och Nitroglycerin AB, vilka fick en internationellt betydelsefull ställning mot seklets slut.
En första rösträttsreform beslöts år 1909, vilken innebar rösträtt för alla män, med graderad rösträtt och ett proportionellt valsystem. År 1919 fattades riksdagsbeslut om allmän och lika rösträtt i Sverige, sedan kung Gustaf V accepterat att utnämna Sveriges regering utifrån riksdagens flertal år 1917. Lika rösträtt tillämpades första gången i andrakammarvalet 1921, som ledde till en socialdemokratisk regering under Hjalmar Branting.
Under 1920-talet växlade regeringsmakten, men vid valet 1932 kom socialdemokraterna i regeringsställning och förutom sommaren 1936 förblev partiet vid makten fram till 1976. Under andra världskrigets samlingsregering och 1950-talets koalitionsregering med nuvarande Centerpartiet delades dock regeringsmakten med andra partier.
Under andra världskriget hoppades de nordiska länderna kunna vara neutrala, men denna förhoppning gick i kras genom Sovjetunionens anfall på Finland och Nazitysklands anfall på Danmark och Norge, vilket tvingade Sverige att föra en pragmatisk politik mot omvärlden. Efter krigsslutet avvecklades samlingsregeringen, och en rent socialdemokratisk regering tillträdde. Under 1950- och 1960-talen genomfördes omfattande reformer inom socialpolitiken, och under tidigt 1970-tal genomfördes en omreglering av arbetsmarknaden. Den ekonomiska högkonjunkturen under dessa år gjorde att många kunde ta del av en stigande levnadsstandard.
Den svenska säkerhetspolitiken byggde på alliansfriheten i fredstid syftande till neutralitet i händelse av krig. Senare har det dock visat sig att den formella alliansfriheten inte förhindrade ett nära vapentekniskt samarbete med Nato. Statsminister Olof Palme drev dock en offensiv utrikespolitik med kritik mot bland annat Vietnamkriget och apartheid i Sydafrika.
År 1971 ersattes den tidigare tvåkammarriksdagen med en enkammarriksdag. År 1974 kom en omfattande grundlagsreform. Under 1970-talet försämrades ekonomin och energifrågan blev aktuell. Kritiken mot kärnkraften ledde till att riksdagen beslutade att inga fler kärnkraftverk skulle byggas.
Berlinmurens fall 1989, Sovjetunionens fall 1991 och det kalla krigets slut ledde till en omprövning av den tidigare majoritetsuppfattningen att den svenska alliansfriheten förhindrande ett närmare svenskt deltagande i den europeiska integrationsprocessen. Den europeiska frihandelssammanslutningen EFTA, som Sverige varit med i sedan organisationen bildades 1960, närmade sig den Europeiska gemenskapen, EG, genom samarbetet EES. I ett krispaket hösten 1990 öppnade regeringen för att Sverige borde ansöka om att bli medlem i EG (som senare ombildades till Europeiska unionen, EU)[31]
Efter förhandlingar blev Sverige medlem i EU den 1 januari 1995, sedan en majoritet på 52,3 procent röstat för medlemskap i en folkomröstning den 13 november 1994.
Den 7 mars 2024 blev Sverige medlem i det militära försvarssamarbetet NATO.[32]
Sverige ligger i norra Europa, på östra delen av den skandinaviska halvön och sträcker sig över ungefär 17 latituder (breddgrader) och 15 longituder (meridianer).[33] Den longitudinella skillnaden motsvarar 52 minuters skillnad i soltid (mellan Haparanda i öster och Strömstad i väster). Till ytan är Sverige det femte största landet i Europa (om enbart de europeiska delarna av Danmark respektive Turkiet räknas). Landet gränsar till Norge i väster, Finland i nordost, samt Danmark i sydväst. De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet, som utgör en del av Östersjön, samt i sydväst Skagerrak, Kattegatt och Öresund. Sverige utgör en del av det geografiska området Norden.
Öster om Sverige ligger Östersjön och Bottniska viken och den långa kustlinjen påverkar klimatet. I väster ligger den skandinaviska fjällkedjan som såsom bergskedja benämns Skanderna, sedan gammalt också kallad Kölen på både svenska och norska (kjølen). Den skiljer Sverige från Norge. Riksgränsen följer alltsedan 1700-talet någorlunda väl vattendelaren i denna bergskedja. Älvarna i norra Sverige (de så kallade Norrlandsälvarna) flyter alltså som regel österut från bergskedjan och hinner ofta bli ganska breda.
Södra Sverige är till stora delar jordbruksmark. Totalt täcks Sverige av 2,7 miljoner hektar jordbruksmark[34]. Totalt sett täcks dock 60 procent av totalytan och 75 procent av landarean av skog. Sveriges skogsland tillhör den västra ytterkanten av den eurasiska taigan. Befolkningstätheten är också större i de södra delarna, med centrum främst i Mälardalen, Bergslagen, Öresundsregionen och i Västra Götalandsregionen. I södra Götaland rinner många vattendrag upp i mitten av det så kallade sydsvenska höglandet och rinner både åt norr och söder, öster och väster. Vattendragen i södra Sverige blir vanligen heller inte lika långa och stora som i norr. I Svealand och i Götaland finns dock Sveriges största älv när det gäller vattenföring och avrinningsområde: Klarälven-Göta älv, som bland annat inkluderar sjön Vänern. Sverige är ovanligt tätt på sjöar av olika storlek. Det finns 267 570 insjö- och havsöar i Sverige.[35]
Sveriges högsta berg är Kebnekaise, på 2 097 meter över havet. De två utmärkande största öarna är Gotland och Öland, de två största sjöarna är Vänern och Vättern. Sverige sträcker sig 1 572 km från norr till söder och den största bredden är cirka 500 km (se även Sveriges ytterpunkter).
Skog, vattenkraft och järnmalm är viktiga naturresurser, liksom mangan i Östersjön, koppar, bly, zink, guld, silver, uran, arsenik, volfram och fältspat.[36]
Sverige har ett oftast milt tempererat klimat med stora temperaturskillnader, trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme från Golfströmmen. I södra Sverige är lövträd dominerande, i norr barrskogar, med tall och gran, och härdiga björkar vilka dominerar landskapet. I Sveriges nordligaste del, som präglas av fjäll, har landet ett subarktiskt klimat. Det betyder längre, kallare och snösäkra vintrar. Under delar av sommaren är det midnattssol (solen går inte ner) i allra nordligaste Sverige (norr om polcirkeln), medan det under delar av vintern är totalt mörker. Midvinternatten avbryts då endast av några timmars gryning och skymning.
Årsnederbörden ligger normalt runt 680 mm, med relativt stora mängder över den västra fjällkedjan.[37] Dygnsmedeltemperaturen i januari varierar mellan cirka 0 grader i söder, några minusgrader i mellersta Sverige och ner till −18 °C i norr. I juli är temperaturskillnaderna mellan norr och söder avsevärt mindre än på vintern. Dygnsmedeltemperaturen ligger då nära 17 °C i både Götaland (något lägre på sydsvenska höglandet) och Svealand (med undantag av de västra delarna). I Norrland avtar dygnsmedeltemperaturen längs kusten från cirka 17 °C vid Gävle ner till 14 °C vid Haparanda. I fjällen stannar emellertid dygnsmedeltemperaturen för juli strax över 10 °C. Sveriges lägsta temperatur uppmättes den 2 februari 1966 i Vuoggatjålme, Lappland, med –52,6 grader [38]. Den högsta registrerade temperaturen, 38 °C, noterades i Ultuna, Uppland (9 juli 1933) och Målilla, Småland (29 juni 1947)[38].
Kiruna (Norra Norrland/nordligaste Sverige):[39]
|
Stockholm (Östra Svealand/södra Mellansverige):[40]
|
Göteborg (Västra Götaland):[41]
|
Malmö (Skåne, sydligaste Sverige):[42]
|
I och med Sveriges stora latitudiella skillnad nord till syd (från omkring 55 till 69 grader nord) uppstår det stora skillnader för vegetationens möjliga utbredning. Man kan skilja på odlingszoner (för planterade träd och grödor) samt vegetationsregioner, för den naturliga spridningen av allt ifrån gräs till träd. I detta hänseende indelas Sverige i fem huvudregioner.
Typiskt för södra lövskogsregionen är att det är en utlöpare från Nordvästeuropas lövskogsområde men den främsta faktorn är likväl avsaknaden av naturligt spridd gran. Regionen, som täcker västkusten, större delen av Skåne samt södra Blekinge präglas i stället främst av bok och andra ädla lövträd. Almen har dock minskat p.g.a. almsjuka.[43]