Ernst Sandgren (präst)
svensk präst och författare / From Wikipedia, the free encyclopedia
Ernst Gideon Sandgren, född 27 december 1893 i Karlslunda församling i Kalmar län, död 14 mars 1965 i Ålems församling i Kalmar län[1], var en svensk präst och författare.
Ernst Sandgren | |
Född | 27 december 1893 Karlslunda församling, Småland |
---|---|
Död | 14 mars 1965 (71 år) Ålems församling, Småland |
Nationalitet | Svensk |
Yrke/uppdrag | Kyrkoherde och författare |
Maka | Signhild Nilsson (gift 1925–1965; hans död) |
Släktingar | Gunnar E. Sandgren (son) |
Ernst Sandgren var son till fabrikören Per Sandgren och Ida Petersson. Efter studentexamen i Lund 1915 och akademiska studier i samma stad avlade han teologisk-filosofisk examen där 1918, blev teologie kandidat samt avlade praktisk teologiskt prov 1920. Han prästvigdes för Växjö stift 1921 och tjänstgjorde som extra ordinarie prästman i Gräsgård, Segerstad och Forserum innan han 1921 blev komminister, först i Högsrums församling och sedan från 1923 i Söderåkra församling. Han blev kyrkoherde i Ölmstads församling 1928 och gick över till Stenbrohults församling 1942. Han var också riksantikvariskt ombud.[2]
Sandgren författade Blad ur Söderåkra sockens historia (1924), Lärobok för konfirmander (1932, andra upplagan 1935), Vistabygd (1940), Ölmstads socken (1948). Han gav också ut predikningar, uppsatser i religionshistoria, hembygdshistoria med flera ämnen i tidningar och tidskrifter.[2]
Ernst Sandgren gifte sig 1925 med församlingssyster Signhild Nilsson (1897–1988).[1] De fick fyra barn: Birgitta Leijonhielm (1926–1991), Gunnar E. Sandgren (1929–2016), Elisabet Hellström (född 1931) och Bengt Sandgren (född 1936).[2]
Han är begravd på Ålems kyrkogård i Småland.[3]