Fördraget om upprättandet av Europeiska försvarsgemenskapen
From Wikipedia, the free encyclopedia
Fördraget om upprättandet av Europeiska försvarsgemenskapen (EFG-fördraget) var ett föreslaget fördrag inom Europeiska kol- och stålgemenskapen som syftade till att upprätta Europeiska försvarsgemenskapen (EFG). Fördraget undertecknades den 27 maj 1952 i Paris, Frankrike, av företrädare för Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland.
![]() | |
Parisfördraget | |
Fördraget om upprättandet av Europeiska försvarsgemenskapen | |
Ej ratificerat fördrag | |
Undertecknat | 1952-05-27 |
Celexnummer | Saknas |
Offentliggjort i | Ej offentliggjort i EGT |
Rättslig form | Grundfördrag |
Rättsligt bindande | ![]() |
Tillämpas av | Europeiska unionen |
Utfärdat av | Europeiska kol- och stålgemenskapens medlemsstater |
Undertecknat i | Paris, Frankrike |
Depositarie | Frankrikes regering |
Genom EFG-fördraget skulle ett gemensamt försvar ha inrättats mellan medlemsstaterna. Den föreslagna organisationen skulle i bygga på överstatlighet. Det gemensamma försvaret skulle vara uppdelat i sex olika delar, en för varje medlemsstat. Belgiens, Frankrikes, Italiens, Luxemburgs och Nederländernas del skulle rapportera till sina egna nationella regeringar, medan den tyska delen skulle vara direkt underställd den överstatliga organisationen.
Fördraget röstades ned av Frankrikes nationalförsamling den 30 augusti 1954 med röstsiffrorna 264–319. Vid den tidpunkten hade redan Belgien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland ratificerat fördraget. Italien däremot hade väntat med sin ratificeringen eftersom Frankrikes godkännande av fördraget var oviss. Eftersom det krävdes att alla sex medlemsstaterna ratificerade fördraget för att det skulle kunna träda i kraft, innebar det franska avslaget att fördraget aldrig kunde träda i kraft.
Istället inleddes motsvarande samarbete inom det ekonomiska området och atomenergiområdet senare under 1950-talet. Det försvarspolitiska samarbetet förblev istället koncentrerat till Västeuropeiska unionen (VEU) och Nato. I slutet av 1900-talet började för första gången det europeiska samarbetet, i form av Europeiska unionen, att inkludera försvarspolitiskt samarbete. Genom Lissabonfördraget förstärktes möjligheterna till sådant samarbete ytterligare, men dagens bestämmelser kring försvarspolitiskt samarbete är fortfarande inte lika långtgående som de förslag som återfanns i EFG-fördraget.