Fumihiko Maki
japansk arkitekt / From Wikipedia, the free encyclopedia
Fumihiko Maki, född 6 september 1928 i Tokyo, död 6 juni 2024,[5] var en japansk arkitekt.
Fumihiko Maki | |
Fumihiko Maki, 2010. | |
Född | 6 september 1928 Tokyo, Japan |
---|---|
Död | 6 juni 2024 (95 år) |
Medborgare i | Japan[1] |
Utbildad vid | Tokyos universitet, kandidat i arkitektur, Harvard Graduate School of Design, masterexamen i arkitektur, Cranbrook Academy of Art[2] Keio Futsubu School Keio Yochisha Elementary School |
Sysselsättning | Arkitekt[3], lärare[3], universitetslärare, publicist[3] |
Arbetsgivare | Tokyos universitet Harvard University Washington University in St. Louis |
Noterbara verk | Tokyo Metropolitan Gymnasium och Four World Trade Center |
Utmärkelser | |
Auguste Perret-priset (1963) Wolfpriset i arkitektur (1988) Pritzkerpriset (1993) Praemium Imperiale (1999)[4] Person med särskild kulturell förtjänst (2013) Japans konstakademis pris Fellow of the American Academy of Arts and Sciences Uppgående solens orden Riddare av Arts et Lettres-orden | |
Redigera Wikidata |
Maki utbildade sig till arkitekt vid Tokyos universitet 1952, Cranbrook Academy of Art i Bloomsfield Hills, Michigan, USA 1953 och Harvard Graduate School of Design, Cambridge, Massachusetts, USA 1954. Han arbetade för bland annat Skidmore, Owings, and Merrill i New York och för Sert Jackson i Cambridge. Efter att ha arbetat som lärare under några år, återvände Maki till Tokyo och grundade Maki and Associates 1965. Han var även en av grundarna till metabolisterna.
Med en för tiden typisk besatthet, utvecklade Maki modulsystem och standardiserade element, helst i metall, glas och platsgjuten betong, med slagsida åt rationell design och den senaste tekniken. Sin förkärlek för teori och teknik till trots, är han populist och hans byggnader äger ofta en sällsynt värme och upprymdhet.
Maki kallar sig tveklöst modernist och använder sig ofta av traditionell japansk form, men han neutraliserar på sitt pragmatiska sätt konflikten mellan modernism och postmodernism med orden: Den kanske fungerar i väst, men i Japan skulle postmodernismens användning av historiska motiv helt enkelt dunsta bort. Hans inställning till standardisering är mycket pragmatisk och får, precis som hans teorier, tjäna som adaptivt och kontextuellt ramverk.