Hardeknut

Knut III Hardeknut, född 1018, död 8 juni 1042, kung av Danmark.

Hardeknut
Kung av Danmark
Regeringstid	1035–8 juni 1042
Företrädare	Knut den store
Efterträdare	Magnus den gode
Kung av England
Regeringstid	17 mars 1040–8 juni 1042
Kröning	Juni 1040 i Canterbury
Företrädare	Harald Harfot
Efterträdare	Edvard Bekännaren
Gemål	Ogift
Far	Knut den store
Mor	Emma av Normandie
Född	1018 England
Död	8 juni 1042 Lambeth vid London
Begravd	Katedralen i Winchester

Knut III Hardeknut var son till Knut den store och Emma av Normandie, under faderns sista år lydkonung i Danmark. Vid faderns död 1035 blev han Danmarks kung. Hans halvbror Harald Harfot gjorde sig till herre i England, vilket egentligen var avsett för Hardeknut.

Då den andre halvbrodern Sven 1036 fördrevs från Norge av Magnus den gode försökte Hardeknut erövra Norge för sin egen räkning. Men då båda konungarna med sina trupper möttes vid Göta älv, mäklade de istället fred med varandra och kom överens om att den som levde längst, och inte hade några legitima arvingar, skulle bli den andres efterträdare.^[1]

1039 drog Hardeknut med en flotta till Flandern där han hämtade sin moder, och därifrån mot England. Då han anlände dit, i juni 1040, var Harald Harfot redan död, varvid Hardeknut nu togs till konung av England. Han kastade broderns lik i Themsen och uppvisade ett allmänt våldsamt manér.

1041 tillkallade han sin halvbror Edvard (från moderns första gifte) från Normandie och gjorde honom till sin medregent.

Galleri

• 
  Mynt slaget för Hardeknut.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hardeknut, 1904–1926.

Noter

1. Henrikson, Alf (1985). Ända från Vendelkråka: en nordisk kronologi. Trevi. sid. 81. ISBN 978-91-7160-706-5. Läst 21 augusti 2024