Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
hög befattning inom Europeiska unionen / From Wikipedia, the free encyclopedia
Den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik, även känd som utrikesrepresentanten, är en hög befattning inom Europeiska unionen som är vice ordförande i Europeiska kommissionen, ordförande i rådet för utrikes frågor samt leder och ansvarar för Europeiska utrikestjänsten. Den höga representantens främsta uppgift är att samordna den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.[1] Han eller hon fungerar i praktiken som unionens utrikesminister. Om Europeiska konstitutionen hade trätt i kraft skulle befattningen även officiellt ha benämnts ”unionens utrikesminister”.[2]
Höga representanten | |
Säte | Bryssel, Belgien |
---|---|
Nomineras av | Europeiska rådet |
Utses av | |
Mandatperiod | Fem år, som kan förnyas |
Förste innehavare | |
Inrättat | 1 maj 1999 |
Den höga representanten utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet efter godkännande av Europeiska kommissionens ordförande.[3] I egenskap av ledamot av kommissionen utfrågas och väljs den höga representanten av Europaparlamentet i samband med utnämningen av en ny kommission. Mandatperioden för den höga representanten är densamma som för kommissionen i sin helhet, det vill säga fem år. Denna period kan förnyas.
Den ursprungliga posten som hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skapades genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999. Den höga representanten var då samtidigt generalsekreterare för Europeiska unionens råd. Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, slogs befattningen istället samman med kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser, med syfte att skapa mer samstämmighet och samordning i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Sedan den 1 december 2019 är Josep Borrell hög representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och ingår i kommissionen von der Leyen.