Kvalificerad majoritet inom Europeiska unionen
förfarande inom Europeiska unionen / From Wikipedia, the free encyclopedia
Kvalificerad majoritet inom Europeiska unionen är det majoritetsförhållande som krävs för att fatta de flesta beslut i Europeiska unionens råd och vissa beslut i Europeiska rådet. Bestämmelserna om kvalificerad majoritet är fastställda i unionens fördrag och kräver att minst 55 procent av rådsmedlemmarna (dock minst 15 rådsmedlemmar), vilka måste företräda medlemsstater som tillsammans omfattar minst 65 procent av unionens befolkning, stöder ett förslag för att det ska kunna antas. För att stoppa ett förslag från att antas krävs dock alltid en blockerande minoritet på minst fyra rådsmedlemmar. I vissa fall, som regleras av unionens fördrag, fattar rådet istället sina beslut med enhällighet eller enkel majoritet.
Tillämpandet av kvalificerad majoritet inom rådet utgör ett karaktäristiskt drag för unionsmetoden, det vill säga den överstatliga beslutsprocess som gör Europeiska unionen unik i jämförelse med andra internationella organisationer. Till skillnad från enhällighet innebär kvalificerad majoritet att beslut kan fattas även om det finns enskilda rådsmedlemmar som motsätter sig förslaget.
Användandet av kvalificerad majoritet vid beslutsfattande har tidvis varit en kontroversiell fråga och lett till spänningar mellan medlemsstaterna. Under mitten av 1960-talet ledde frågan om användandet och utökandet av kvalificerad majoritet till ”den tomma stolens kris” då den franska regeringen under cirka sex månaders tid valde att dra sig ur arbetet i rådet i protest mot bland annat ett förslag till reformerad jordbrukspolitik.[1] Samtidigt har användandet av kvalificerad majoritet varit avgörande för den europeiska integrationsprocessens fortskridande, till exempel kunde den inre marknaden upprättas först efter att europeiska enhetsakten införde kvalificerad majoritet på området i fråga. Möjligheten att använda sig av kvalificerad majoritet istället för enhällighet för att fatta beslut har utökats vid varje större fördragsändring. I praktiken strävar rådet dock alltid efter att nå enhällighet och de flesta beslut fattas därför med enhällighet även när det enbart krävs kvalificerad majoritet.[2]