Jiahu
From Wikipedia, the free encyclopedia
Jiahu (贾湖遗址; Jiǎhú yízhǐ) är en arkeologisk neolitisk utgrävningsplats i Henan i Kina. Jiahua har gett namn till Jiahuakulturen som är en del i Peiligangkulturen.[1] Platsen är med kol-14-metoden daterad 7000 f.Kr. till 5 800/5 500 f.Kr.[1][2] Jiahu ligger vid byn Jiahu utanför staden Beiwudu vid Shafloden i Wuyang härad i övre Huaiflodens dal.[3][2][1] När boplatsen var som störst upptog den 5,5 hektar.[4] En stor mängd artefakter av lergods, ben, sten, horn och tänder har hittats, och ett flertal gravar och nio hus har grävts ut.[1] Platsen har grävts ut vid totalt åtta tillfällen från 1980-talet till 2013, och utgrävningsplatsen upptar 300 m².[1]
Rester av stora mängder odlade grödor har hittats vid Jiahu, såsom ris, sojabönor och olika varianter av fältfrön, ekollon, sjönöt och lotusrötter. Jiahu är en av de äldsta platserna för risodling i Kina.[2][1] Vid Jiahu hölls även domesticerade hundar, får och boskap,[4] och Kinas äldsta fynd av domesticerade grisar.[1]
Kinas äldsta fynd av benflöjt är gjort vid Jiahu.[1] Flöjtarna är tillverkade av vingben från japansk trana, och sex av dessa representerar de äldsta spelbara instrument som hittats.[5][6] Världens äldsta bekräftade alkoholhaltiga dryck daterad 7000 till 6600 f.Kr. har hittats vid Jiahu, och är gjord av vindruvor, hagtorn, ris och honung.[7] Fyndet kan räknas som världens äldsta vin.[8][4]
Fynden vid Jiahu kan delas in i tre faser: