Dame Judith Olivia "Judi" Dench, DBE, CH, FRSA, född 9 december 1934 i York i England, är en brittisk skådespelare.[2] Dench dubbades till riddare 1988 och tituleras därefter Dame.[3] Hon är en av de skådespelare som fått flest utmärkelser.[4]
| Judi Dench | |
 | |
| Född | Judith Olivia Dench 9 december 1934 York, North Yorkshire, England, Storbritannien |
|---|---|
| Andra namn | Dame Judi Dench |
| Utbildad vid | Central School of Speech and Drama[1] och Clifton Pre-preparatory School |
| Aktiva år | 1957– |
| Make | Michael Williams (1971–2001; hans död) |
| Betydande roller | |
| M i Goldeneye, Tomorrow never dies, The world is not enough, Die another day, Casino Royale, Quantum of solace och Skyfall.
Lady Catherine De Bourgh i Stolthet och fördom. Evelyn Greenslade i Hotel Marigold. Drotting Elizabeth I Shakespeare in love. | |
| IMDb SFDb | |
Biografi
Dench växte upp i ett hem med två teaterintresserade föräldrar och två äldre bröder. Hennes far Reginald var läkare; hennes mor Olive arbetade som garderobsvakt och hade irländskt påbrå.[5][6][7]
Hon gifte sig 1971 med den brittiske skådespelaren Michael Williams,[8] med vilken hon fick en dotter, Finty Williams, som också är skådespelare.[5] Michael Williams avled 2001. Senare inledde hon en relation med konservatorn David Mills.[9] På fritiden målar hon akvareller.[5] Hon bor i Surrey med många djur.[5]
Judi Dench är troende kväkare.[10]
Karriär
Denchs barndomsdröm var att bli ballerina och därefter scenograf, något hon fortfarande gillar.[5] Det var hennes bror Jeffery som inspirerade henne att söka till scenskola (hon gick på Central School of Speech and Drama i London),[5] men hon hoppade av för att spela Ofelia vid Old Vic,[11] där hon gjorde sin debut 1957 vid 22 års ålder.[2][12] Kritiken var hård,[5] men det gav henne värdefulla kunskaper.[13] Året därpå gjorde hon sin Broadway-debut i Trettondagsafton.[8][14]
Därefter spelade hon Sally Bowles i Cabaret,[11] vilket var hennes första musikal. Trots det gjorde hon kompositören John Kanders favorittolkning av rollen.[15] Hon har även spelat teater i Stratford,[16] där det rådande systemet gjorde, att hon kunde spela fyra olika Shakespeareroller under samma vecka.[17][13] 1976 spelade hon Lady Macbeth i Trevor Nunns berömda uppsättning av MacBeth,[18] och Kleopatra mot Anthony Hopkins i Antonius och Cleopatra 1987.[5] Hon har också spelat Viola i Trettondagsafton i västra Afrika och Japan.[13] Under tiden i västra Afrika fick hon malaria, något som höll på att sätta stopp för hennes karriär.[4]
1964 gjorde hon sin långfilmsdebut med filmen The Third Secret. Hon var också med i filmerna Ett rum med utsikt (1985) and A Handful of Dust (1988).[8]
Judi Dench spelade huvudroller i två komediserier på TV: A fine romance (1981–1984) mot sin make Michael Williams och i den långlivade As Time Goes By 1992–2002, där hon spelade mot Geoffrey Palmer.[8]
Dench hade visserligen haft många stora roller, men hon hade inte blivit känd internationellt. Hennes karriär tog fart på allvar i samband med att producenten Harvey Weinstein såg TV-serien Hennes majestät Mrs Brown, och började distribuera hennes filmer, något som hon är tacksam för.[5] Hennes bredd är, enligt henne själv, en av förklaringarna till att hon blivit så känd; hon har spelat Shakespeare, musikaler, kostymdramer, sitcom och actionfilm.[5]
I samband med det långa uppehållet mellan Timothy Daltons sista Bond-film och Pierce Brosnans första Bond-film besattes rollen som James Bonds chef, M, av Dench, som fortsatte även sedan filmserien blivit rebootad med Daniel Craig i huvudrollen, ända fram till en cameoroll i Spectre (sammanlagt 8 filmer).[16][19] Denchs rollfigur blir kontinuerligt ifrågasatt för de situationer som Bond hamnar i.[19] Hon har barn,[19] något som tidigare M också har haft,[20] och i Skyfall nämns det att hon är änka.[19] Till skillnad från de tidigare M, som haft bakgrund inom flottan, verkar Denchs bakgrund vara som tjänsteman.[21] Kritiker har dock menat att det delvis är på grund av att hon är kvinna som hon blir kidnappad och blir en dam i nöd i Världen räcker inte till.[21] (Intrigen påminner dock om Kingsley Amis enda bok om James Bond, Överste Sun, där M blir kidnappad från Quarterdeck).[22][23] Dench har förklarat att hon tog rollen som M för att locka yngre tittare till teatern.[17]
1998 kom hennes första självbiografi, Judi Dench: With a Crack in Her Voice, skriven tillsammans med John Miller.[4] 2010 kom hennes andra självbiografi, And Furthermore,[5] transkriptioner av samtal med John Miller.[24]
Efter sin makes död var hon mycket tveksam till att spela änka, eftersom hon ville göra något som skilde sig från sitt eget liv. Trots det gjorde hon en rollfigur i Hotell Marigold som är mycket lik henne själv.[5]
Dench har inte sett de flesta av sina filmer, eftersom hon ofta tycker att hon gjort fel i sina rolltolkningar.[5][25] Efter att ha diagnosticerats med åldersförändringar i gula fläcken vid 79 års ålder har hon svårt att läsa sina manus själv, men har inga planer på att pensionera sig.[26] Hennes långa karriär har fått flera att kalla Dench för "Englands nationalskatt", något som gör Dench obekväm, och hon gillade därför Tracey Ullmans parodi av henne som snattare.[6]
Filmografi i urval
- 1962 – The Cherry Orchard (TV-film)
- 1965 – En studie i skräck
- 1981 – The Cherry Orchard (TV-film)
- 1985 – Ett rum med utsikt
- 1989 – Henry V
- 1995 – GoldenEye
- 1997 – Hennes majestät Mrs Brown
- 1997 – Tomorrow Never Dies
- 1998 – Shakespeare in Love
- 1999 – Tea with Mussolini
- 1999 – Världen räcker inte till
- 2000 – Chocolat
- 2000 – The Last of the Blonde Bombshells
- 2001 – Iris
- 2001 – Sjöfartsnytt
- 2002 – Die Another Day
- 2004 – Lavendelflickorna
- 2005 – Mrs Henderson presenterar
- 2005 – Stolthet & fördom
- 2006 – Casino Royale
- 2006 – Notes on a scandal
- 2007 – Go Inside to Greet the Light
- 2007 – Cranford (TV-serie)
- 2008 – Quantum of Solace
- 2009 – Rage
- 2009 – Nine
- 2009 – Tillbaka till Cranford (TV-serie)
- 2011 – Jane Eyre
- 2011 – Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten
- 2011 – My Week with Marilyn
- 2011 – J. Edgar
- 2011 – Hotell Marigold
- 2012 – Stainless Steel
- 2012 – Skyfall
- 2013 – Philomena
- 2015 – Mr. Hoppys hemlighet (TV-film)
- 2015 – Hotell Marigold 2
- 2015 – Spectre (cameo)
- 2016 – Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
- 2016 – The Hollow Crown (TV-serie)
- 2017 – Tulpanfeber
- 2017 – Victoria & Abdul
- 2017 – Mordet på Orientexpressen
- 2020 – Artemis Fowl
Priser och utmärkelser
1970 fick Dench en OBE. 1988 fick hon även en Dame Commander of the Order of the British Empire.[8]
År 1998 belönades hon med en Oscar för bästa kvinnliga biroll i filmen Shakespeare in Love, där hon spelade drottning Elisabet I (hennes insats utgörs i filmen av enbart 8 minuter).[27] Hon spelade även drottning i filmen Hennes majestät Mrs Brown, denna gång drottning Viktoria, en roll som hon Oscarsnominerades för året innan. Hon blev även Oscarsnominerad år 2000 för sin roll i Chocolat, 2001 för Iris och 2014 för Philomena. Hon har också en Tony, två Golden Globe och nio Bafta.[4]
Dench är den skådespelare som fått flest Olivier-utmärkelser (8 stycken), för sina insatser i Macbeth (1977), Juno and the Paycock (1980), Pack of Lies (1983), Antonius och Kleopatra (1987), Sommarnattens leende (1995), Absolute Hell (1996), specialutmärkelse (2004) och En vintersaga (2016).[2][28]
Hon har också framröstats som världens bästa skådespelare.[5]
Referenser
Externa länkar
Wikiwand in your browser!
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
