Knut Lavard
dansk aristokrat / From Wikipedia, the free encyclopedia
Knut Lavard (på danska Knud Lavard), född i mitten av 1090-talet, död den 7 januari 1131 i Haraldsted, var en dansk prins och hertig som helgonförklarades. Knut var stamfader för kungafamiljen Valdemarerna och deras ättlingar.
Snabbfakta Född, Död ...
Knut Lavard | |
Född | 12 mars 1096 Roskilde, Danmark |
---|---|
Död | 7 januari 1131 (34 år) Knut Lavards kapell, Danmark |
Begravd | Sankt Bendts kyrka |
Medborgare i | Danmark |
Sysselsättning | Aristokrat |
Maka | Ingeborg av Kiev (g. 1117–, cirka)[1][2] |
Barn | Katarina Knudsdatter (f. 1101) Kristin Knutsdotter (f. 1118)[3] Margrethe Knudsdatter (f. 1129) Valdemar den store (f. 1131)[1] |
Föräldrar | Erik Ejegod Bodil Thrugotsdatter |
Släktingar | Harald Kesja (syskon) Erik Emune (syskon) |
Redigera Wikidata |
Stäng
Titeln lavard motsvarar engelskans lord.
Den svenska Knutsdagen har sitt ursprung som minnesdag åt Knut, och Knutsgillena är också instiftade i hans namn. Som kungligt helgon hörde Knut under medeltiden tillsammans med Olav i Norge och Erik i Sverige till de populäraste helgonen i Norden[4]. I Danmark och Norge är det dock Knut Lavards farbror Knut den helige som firas, med den 19 januari som sin dag.