Kunglig Majestäts befallningshavande
From Wikipedia, the free encyclopedia
Kunglig Majestäts befallningshavande var i Sverige under 1855 års Landshövdingeinstruktion den genomgående samlingsbenämningen på länens högsta statliga förvaltningsmyndighet, och omfattade därmed både Överståthållarämbetet (överståthållaren var motsvarigheten till en landshövding inom Stockholms stad) och Landshövdingar (chefer för länsstyrelserna) i övriga landet.
I 1918 års landshövdingeinstruktion benämndes denna myndighet i stället "länsstyrelse", men begreppet Kunglig Majestäts befallningshavande avskaffades först genom 1958 års länsstyrelseinstruktion. Förkortningen var K. B.[1]