Laxdalingarnas saga
en av islänningasagorna / From Wikipedia, the free encyclopedia
Laxdalingarnas saga (isländska Laxdæla saga, fornisländska/fornnordiska Laxdœla saga) (även Laxdalssagan) är en isländsk saga om laxdalsätten, troligtvis författad på västra Island under tidigare halvan av 1200-talet. Den är en av de viktigaste isländska ättesagorna, och är enligt Nordisk familjeboks uggleupplaga en av de litterärt bästa isländska sagorna, med bra karaktärsporträtt och följdriktig händelseutveckling.
Som med många andra isländska sagor är det troligt att verkliga händelser ligger till grund för sagan, men de är i så fall förvrängda och tidsmässigt våldsamt omkastade i sagan, och den har därför begränsad historisk trovärdighet. Författaren skildrar också sådant som han inte kände till från tidigare epoker så som de var i dennes samtid, till exempel dräkter och rustningar. Däremot betraktad som just en saga eller en historisk roman anses Laxdalingarnas saga som en av de bättre isländska sagorna.
I handskrifterna är slutet av sagan nedskriven långt senare som ett eget påhäng, kallat Bollaþáttr. Detta har en mindre verklighetsförankring och tros vara nedskrivet i början av 1300-talet.