Léon Delacroix
belgisk politiker / From Wikipedia, the free encyclopedia
Léon Delacroix, född 27 december 1867 i Saint-Josse-ten-Noode, död 15 oktober 1929 i Baden-Baden, var en belgisk politiker.[5]
Léon Delacroix | |
Född | 27 december 1867[1][2] Saint-Josse-ten-Noode, Belgien |
---|---|
Död | 15 oktober 1929[1][2] (61 år) Baden-Baden[3] |
Medborgare i | Belgien |
Utbildad vid | Université libre de Bruxelles Université libre de Bruxelles (1834-1969) |
Sysselsättning | Politiker, advokat, jurist, domare |
Befattning | |
Ledamot av Belgiens representantkammare Belgiens premiärminister (1918–1920) Belgiens utrikesminister (1920–1920) | |
Politiskt parti | |
Konfessionella katolska partiet | |
Utmärkelser | |
Statsminister i Belgien (1920)[4] Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden Preussiska Kronorden Storkorset av Karl III:s orden Uppgående solens orden, första klass Storofficer av Leopoldsorden Riddare med storkors av Bathorden Storkorset av Ekkronans orden Storkors av Hederslegionen | |
Redigera Wikidata |
Delacroix var advokat i Bryssel och katolsk högerman samt blev i november 1918 Belgiens premiärminister och finansminister i den efter första världskrigets slut bildade koalitionsministären av klerikaler, liberaler och socialdemokrater. Genom en klok handels- och finanspolitik gjorde han stora insatser för Belgiens återuppbyggande efter kriget. Han genomförde även en genomgripande rösträttsreform i april 1919. Efter nyvalen till parlamentet i november 1919 kvarstod han i spetsen för den rekonstruerade ministären, som avgick i oktober 1920 till följd av inre konflikter på grund av ett beslut att ej låta för Polen i dess krig mot Ryssland avsedd ammunition passera Antwerpens hamn. Beslutet fattades mot utrikesministern Paul Hymans vilja. Delacroix presiderade i juli 1920 vid de allierades konferens i Spa med tyska regeringens ombud och var från 1921 Belgiens representant i den enligt Versaillesfördraget tillsatta Skadeståndskommissionen.