Nederländska Ostindien
nederländsk besittning i Sydostasien åren 1810-1945 / From Wikipedia, the free encyclopedia
Nederländska Ostindien eller Nederländska Indien (nederländska: Nederlands-Indië; indonesiska: Hindia-Belanda) var en nederländsk koloni i Sydostasien från år 1800 till december 1949, då den självständiga staten Indonesien bildades efter det Indonesiska självständighetskriget.
Snabbfakta
Nederländska Ostindien | ||||
Nederlands-Indië (Nederländska) | ||||
| ||||
Flagga | Vapen | |||
Huvudstad | Batavia | |||
Största stad | Surabaya[1][2] | |||
Språk | Malajiska Nederländska Diverse lokala språk som javanesiska | |||
Religion | Islam Kristendom (Romersk-katolsk och protestantisk) Hinduism Buddhism | |||
Bildades | 1 januari 1800
| |||
Upphörde | 27 december 1949
| |||
Areal | 1 915 317 km² (1905) | |||
Folkmängd | 37,96 miljoner (1905) | |||
Valuta | Nederländska Ostindien-gulden | |||
Idag del av | Indonesien, Malaysia |
Stäng
Kolonin omfattade Sundaöarna utom norra Borneo och östra Timor, Moluckerna samt västra Nya Guinea. Den styrdes före den japanska ockupationen 1942 av en generalguvernör jämte ett råd på fem medlemmar i huvudstaden Batavia, nuvarande Jakarta.[3]
Det var en av de viktigaste europeiska besittningarna,[4] och bidrog till nederländska framgångar i handeln med kryddor och avsalugrödor under 1800-talet och början av 1900-talet.