Nordmän
de forna nordgermanska folken i Norden / From Wikipedia, the free encyclopedia
Nordmän (latin normanni eller nordmanni) är de forna nordgermanska folken i Norden. De talade närbesläktade och länge identiska språk, med ett gemensamt namn kallat fornnordiska. Under vikingatiden och tidigare var de utbredda över den södra delen av Skandinaviska halvön samt dagens Danmark. Utflyttning skedde bland annat under vikingatiden västerut över Atlanten, till länder öster om Östersjön samt norrut längs med halvön. Nordmännen var de första kända européerna som besökte och koloniserade Island, delar av Grönland och Nordamerika. Nordmännen bedrev också omfattande handel och gjorde revolutionerande handelsresor från Europa ner till Nordafrika, Mellanöstern och Västra Asien.[1][2]
Nordmän |
---|
Utbredningen av talare av germanska språk år 900, med talare av västnordiska i rött och talare av östnordiska i orange.
|
Nordmännens ättlingar är numera bosatta i Danmark (danskar och färöingar), Finland (finlandssvenskar), Island (islänningar), Norge (norrmän) och Sverige (svenskar), medan emigranterna längre bort har assimilerats av de lokala befolkningarna. Den största gruppen av personer som anser sig själva ha norskt ursprung lever i dag i USA.[3][specificera källa]
Numera har ordet nordmän kommit att ersättas av viking[4] och ordet nordman används främst för att beskriva just en viking.[5] Enligt historiska fackmän har viking ersatts av ”sjöfarande nordbo under vikingatiden”[6] och de flesta som bodde i Norden under den här tiden var inte vikingar utan bönder, fiskare, jägare och hantverkare.[7]