Nordvästblocket
From Wikipedia, the free encyclopedia
Nordvästblocket, eller på tyska: Nordwestblock (engelska: Northwest Block), är en benämning av en grupp arkeologer på en för-germansk kultur och befolkning som hypotetiskt ska ha funnits i nordvästra Europa, vid nordsjökusten, ungefär vid nuvarande Nederländerna. Området för kulturen avgränsas av floderna Somme, Oise, Meuse och Elbe. Området som möjligen sträckte sig till den östra delen av det som nu är England. Kulturen fanns under brons- och järnåldern från 3:e till 1:a årtusendet f.Kr., fram till de historiska källornas början omkring 100 f.Kr. Forskarna bakom hypotesen menar att germanska språk har lingvistiska substrat från denna kultur. Det är omstritt huruvida kulturens språk var keltiskt eller inte, kanske överhuvudtaget inte indoeuropeisk.
Teorin föreslogs först av två författare som arbetade oberoende av varandra: Hans Kuhn[1] och Maurits Gysseling,[2] vars förslag inkluderade forskning som indikerade att ett annat språk kan ha existerat någonstans mellan germanska och keltiska i den belgiska regionen. Själva termen Nordwestblock myntades av Hans Kuhn som ansåg att invånarna i området varken var germaner eller kelter och därför tillskrev folket en distinkt etnicitet eller kultur fram till järnåldern. Hittills har detta inte bevisats eller motbevisats.
Själva termen Nordwestblock myntades 1962 av lingvisten Hans Kuhn historikern Rolf Hachmann, arkeologen Georg Kossack i boken Völker zwischen Germanen und Kelten. Schriftquellen, Bodenfunde und Namengute zur Geschichte des nördlischen Westdeutschlands um Christi Geburt. Kuhn ansåg att invånarna i området varken var germaner eller kelter och därför tillskrev folket en distinkt etnicitet eller kultur fram till järnåldern. Hittills har detta inte bevisats eller motbevisats.