Parksnäcka
From Wikipedia, the free encyclopedia
Parksnäcka (Cepaea nemoralis)[2][3][4] är en snäckart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Parksnäcka ingår i släktet Cepaea och familjen storsnäckor.[5][6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Arten är reproducerande i Sverige.[7] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-01) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
Snabbfakta Systematik, Domän ...
Parksnäcka Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Blötdjur Mollusca |
Klass | Snäckor Gastropoda |
Ordning | Landlungsnäckor Stylommatophora |
Familj | Storsnäckor Helicidae |
Släkte | Cepaea |
Art | Parksnäcka Cepaea nemoralis |
Vetenskapligt namn | |
§ Cepaea nemoralis | |
Auktor | (Linnaeus, 1758) |
Hitta fler artiklar om djur med |
Stäng
Parksnäckan kan förväxlas med den närbesläktade och liknande trädgårdssnäckan (Cepaea hortensis). Båda arterna är vanliga i Sverige, men trädgårdssnäckan förekommer längre norrut.
Trädgårdssnäcka och parksnäcka skiljs enklast på att skalets kant vid öppningen (läppen) är mörk hos parksnäckan, men ljus hos trädgårdssnäckan (undantag finns men är sällsynta).[8]