Qijiakulturen
kultur under övergången mellan sen neolitikum och tidig bronsålder i Kina / From Wikipedia, the free encyclopedia
Qijiakulturen (齐家文化; 齊家文化; Qíjiāwénhuà) var en kultur under övergången mellan sen neolitikum och tidig bronsålder[1] som fanns från ungefär år 2300 f.Kr. till 1500 f.Kr., vid övre Gula floden i Kina.[2]
Qijiakulturen 齐家文化 | |
Region | Övre Gula floden Kina |
---|---|
Period | Neolitikum, Bronsåldern |
Tid | 2300–1500 f.Kr |
Fyndplatser | Lajia |
Samtida med | Longshankulturen, Sanxingdui |
Följd av | Xindiankulturen, Xinzhaikulturen, Siwakulturen |
År 1924 påträffade den svenske arkeologen J.G. Andersson keramik vid byn Qijiaping (齐家坪) i Guanghe i Gansuprovinsen som avvek från vad som tidigare hade hittats. Han benämnde keramiken Qijia (齐家), som senare blev namnet på kulturen. Längs Gula flodens övre sträckning, kring Weifloden och vid Taofloden i provinserna Gansu, Qinghai, Inre Mongoliet och Ningxia har sedan över 1 000 fyndplatser för Qijiakulturen hittats.[2]
Qijiakulturen var samtida med Longshankulturen[1] men dess ursprung är omtvistat.[2] Siwakulturen är sannolikt ättlingar till Qijiakulturen och det finns även nära band till Kayuekulturen.[2]
De mest typiska fynden från Qijiakulturen är kärl i röd eller rödbrun keramik och enkla verktyg.[1][2] De flesta är odekorerade och ibland polerade. En mindre del är sladdmärkta eller målade.[2] Verktygen var vanligen av sten men ibland av koppar. Även bronsföremål har hittats, och utmärkande är en spegel.[1]
En utmärkande fyndplats för Qijiakulturen är Lajia som totalförstördes efter en jordbävning och efterföljande översvämning ungefär 1900 f.Kr.[3]