Rasism i Sverige
From Wikipedia, the free encyclopedia
Människor med annan etnisk bakgrund än svensk rapporterar ofta att de utsatts för diskriminerande behandling, när de till exempel söker jobb eller går ut på restaurang. Det har i likhet med många andra länder även dokumenterats i Sverige.[1][2] Även om en överväldigande majoritet av befolkningen tar avstånd från rasism lever den ändå kvar i dagens svenska samhälle. Ofta riktas diskriminering och våld mot människor som på olika sätt uppfattas som främmande eller avvikande.[3][4]
Sverige är det land i Europa med störst segregation på arbetsmarknaden utifrån utländsk bakgrund jämfört med utbildningsnivå enligt statistik från OECD.[5] Enligt det europeiska nätverket mot rasism (ENAR) som drivs av Open Society Foundations är en människas hudfärg samt etniska och religiösa bakgrund, avgörande för en individs möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Drabbade är exempelvis romer och muslimer.[6] Judar har även en förhöjd risk att drabbas av våld, framförallt från muslimer.[7] Forskare inom samhällsvetenskap, beteendevetenskap och humaniora menar att det svenska samhället i viss utsträckning börjat rasifieras på så sätt att föreställningar om människors förmågor utifrån deras rastillhörighet givit upphov till en skillnad på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och inom utbildning.[8][9][10][11][12]
Enligt en global undersökning som publicerades 2021 rankas svenskarnas inställning till jämlikhet oberoende av ras i toppen, plats fyra, i en jämförelse av 78 länder i världen.[13] Andelen personer i den svenska befolkningen som hyser tydligt främlingsfientliga åsikter uppgick 2012 till runt fem procent.[14]
Mikael Hjelm, professor i sociologi vid Umeå Universitet som forskar på området, uppgav 2018 att han inte kunde se några tecken på att rasism ökar i Sverige.[15]