Regnmätare
From Wikipedia, the free encyclopedia
Regnmätare eller nederbördsmätare är ett mätverktyg avsett att mäta hur mycket nederbörd som faller på en given plats under en given tidsperiod. Den kallas även pluviometer (av lat. pluvia, "regn", och gr. metron, "mått"), eller i äldre tid ombrometer eller om nederbörden automatiskt registreras ombrograf.[1]
Nederbörd mäts vanligen i millimeter, vilket motsvarar antalet liter som fallit per kvadratmeter. I engelskspråkiga länder anges ofta nederbörden i tum med två decimaler. En tum motsvarar 25,4 mm. Vid nederbördsmätning mäts fast nederbörd i smält form, till skillnad från snödjupsmätning som avser snö som redan ligger på marken. I många länder räknas dagg och rimfrost in i nederbördsmängden, men inte i exempelvis Sverige.
För att nederbördsmätningen ska bli korrekt är det viktigt att nederbördsmätaren placeras rätt så att inte vind eller andra ovälkomna felkällor påverkar mätningen. Andra faktorer som kan påverka mätresultatet negativt är avdunstning (särskilt vid mätstationer utan direkt tillsyn), vätning/vidhäftning i samband med att nederbörd fastnar i nederbördsmätaren eller blir kvar i behållaren efter tömning, och hagel som studsar ur behållaren.
En vanlig missuppfattning är att mätaren bör placeras på en viss höjd. Däremot brukar den av praktiska skäl placeras på ca 1,5 meters höjd över markytan.