Schizoid personlighetsstörning
psykiatrisk diagnos och personlighetsstörning / From Wikipedia, the free encyclopedia
Schizoid personlighetsstörning, förkortat SPD eller SzPD, är en psykiatrisk diagnos och personlighetsstörning. Störningen karaktäriseras av brist på intresse för sociala relationer, en tendens till en ensam livsstil och emotionell kyla. För att kunna ställa diagnosen krävs att den sammanlagda effekten av de uppfyllda kriterierna måste vara så pass allvarlig att den bereder den enskilde påtagliga besvär i vardagslivet.
Schizoid personlighetsstörning | |
Latin: persona pathologica schizoides | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-10 | F60.1 |
ICD-9 | 301.20 |
Medlineplus | 000920 |
MeSH | svensk engelsk |
Schizoid personlighetsstörning är en differentialdiagnos till vissa psykossjukdomar, däribland schizotyp störning, schizofreni (varav namnet) samt Aspergers syndrom. Den har med andra ord vissa gemensamma drag med dessa tillstånd.[1][2][3] Tillsammans med bland annat paranoid personlighetsstörning kännetecknas störningen av ett vad omgivningen kan uppfatta som udda och excentriskt beteende. Den domineras vidare av så kallade negativa symtom, det vill säga funktionsbortfall (av känslomässig och social art), dock ej, såsom vid schizofreni, i kombination med vanföreställningar och hallucinationer.[1]
Det är en av de ovanligare personlighetsstörningarna och på grund av den låga prevalensen är den inte mycket utforskad.[4] Det har föreslagits att störningen består av två typer, där den ena domineras av känslomässig avflackning och avtrubbad affekt, och den andra av social isolering och undvikande av umgänge. Personer med schizoid personlighetsstörning är ointresserade av umgänge; isoleringen beror dock inte på rädsla för att bli sårade, avvisade eller liknande.[4]