Sekulär humanism
From Wikipedia, the free encyclopedia
Sekulär humanism är en livsåskådning, en sekulär gren av humanismen.
Den sekulära humanismen utgår från människan – det är därifrån namnet ”humanism” kommer. Den kommer ur insikten att människor – på gott och ont – är utlämnade till oss själva och varandra. Vi måste själva och tillsammans ta reda på hur verkligheten fungerar. Vi måste själva och tillsammans ta ansvar för hur vi uppför oss och tar hand om varandra. Ingen utom vi själva har ansvar för våra egna liv och vårt gemensamma öde. Sekulära humanister tror att den här världen och det här livet är allt vi har. Vi bör därför försöka leva våra liv så bra som möjligt och underlätta för andra att få chansen att göra detsamma. Alla människor har rätt att med utgångspunkt i förnuft och medmänsklighet bli bedömda utifrån sina egna förtjänster. Den sekulära humanismen menar sålunda att vi människor bara har oss själva och varandra.
Den sekulära humanismen uppfattar verkligheten som naturlig, snarare än övernaturlig. Det betyder att man anser att världen består av materia och energi och att den styrs av naturliga regler, ibland kallade naturlagar. I den sekulära humanismen ingår därför inte föreställningar om gudar, andeväsen eller andra övernaturliga krafter. Den sekulära humanismen är därför också ateistisk eller agnostisk.
Verklighetsuppfattning: Sekulära humanister menar att världen existerar på riktigt utanför våra medvetanden, att det är möjligt att få kunskap om denna värld och att vi bör basera vår verklighetsuppfattning på sådant som går att undersöka. Humanister menar att myter och andra berättelser kan ge oss insikter i hur det är att vara människa, men att det kan vara felaktigt och farligt att betrakta dem som bokstavligt sanna.
Värdegrund: Sekulära humanister menar att alla individer har rätt till största möjliga frihet så länge det inte går ut över andras rättigheter, inklusive framtida generationer och mänskligheten som helhet. Humanism bejakar demokrati och mänsklig utveckling och vill bygga samhället på självständiga, ansvariga, samarbetande individer.
Den sekulära humanismen har inga dogmer och avkräver ingen person någon trosbekännelse. För att vara humanist behöver man inte läsa något specifikt eller göra något visst – det finns inga speciella böcker att läsa, speciella ritualer att utföra eller speciella möten att gå på. Man behöver inte ha speciella kläder eller undvika någon speciell mat.[1]