Song Guangzong
From Wikipedia, the free encyclopedia
Song Guangzong (宋光宗), född 1147, död 1200, var den tolfte kejsaren under den kinesiska Songdynastin (960-1279) och regerade 1189–1194. Hans personliga namn var Zhao Dun (赵惇).[1][2]
Song Guangzong | |
---|---|
Kejsare Song Guangzong | |
Regeringstid | 1189–1194 |
Företrädare | Song Xiaozong |
Efterträdare | Song Ningzong |
Gemål | Li Fengniang |
Föräldrar | Song Xiaozong |
Född | 1147 |
Död | 1200 |
Begravd | Sex Songmausoleum (宋六陵) Shaoxing, Zhejiang |
Kejsar Guangzong tillträdde kejsartronen fyrtiotvå år gammal år 1189 efter att hans far kejsare Xiaozong abdikerat.[3] Kejsare Guangzong, liksom hans två kommande efterträdare har betraktats som enfaldiga och inkompetenta ledare.[3][4]
Efter att Guangzongs far avlidit 1194 var kejsaren oförmögen att leda landet och abdikerade samma år.[5] Han efterträddes av sin son kejsare Ningzong. Kejsare Guangzong avled år 1200 och begravdes liksom sex av Södra Songs kejsare i Shaoxing, Zhejiang.[6]
Staden Chongqing fick sitt namn betydande "dubbelt högtidlighållande" 1189, då kejsar Guangzong firade sin upphöjelse till kronprins (1171) och kejsare (1189).[7]