Sturmgeschütz III
tysk infanterikanonvagn / From Wikipedia, the free encyclopedia
Sturmgeschütz III, kort StuG III, eller Sturmgeschütz 40, kort Stu 40[1] (Sturmgeschütz = "Stormartilleripjäs"), var en infanterikanonvagn som kom att bli det mest producerade bepansrade fordonet i Tyskland under andra världskriget. StuG III byggdes på chassit av stridsvagnen Panzer III. Inledningsvis var det tänkt att den skulle utgöra en mobil, bepansrad lätt kanonpjäs för infanteriunderstöd men den kom att utvecklas kontinuerligt under kriget och från år 1942 utnyttjades den i hög grad som pansarvärnskanonvagn.
Sturmgeschütz III | |
Finländska StuG III G-vagnar i tidigt utförande. | |
Generella egenskaper | |
---|---|
Typ | Infanterikanonvagn Pansarvärnskanonvagn |
Besättning | 4 |
Längd | 6,85 m |
Bredd | 2,95 m |
Höjd | 2,16 m |
Vikt | 23,9 ton |
Skydd och beväpning | |
Skydd | 11–50 mm (Auf A–F) 11–80 mm (Auf G) |
Primär beväpning | 7,5 cm StuK 37 (Sd.Kfz 142) 7,5 cm StuK 40 (Sd.Kfz 142/1) 10,5 cm StuH 42 (Sd.Kfz 142/2) |
Sekundär beväpning | 1–2 × 7,92 mm MG34-ksp |
Mobilitet | |
Motor | 12-cylindrig Maybach HL 120 TRM 224 kW (300 hk) |
Hastighet på väg | 40 km/h |
Hastighet i terräng | 12-15 km/h |
Hastighet i vatten | - |
Kraft/vikt | 9,4 kW/ton |
Räckvidd | 155 km |
Sturmgeschützserien är troligen mest känd för sin utmärkta kostnadseffektivitet. Vid krigets slut hade över 10 500 exemplar byggts. Vid sidan av andra tyska vapensystem som Panzer IV, MG42, PAK 40 och 81 mm granatkastare utgjorde StuG III en av grundpelarna i den tyska arméns vapenarsenal.