Svarta januari
From Wikipedia, the free encyclopedia
Svarta januari (Qara Yanvar på azerbajdzjanska) kallas i Azerbajdzjan händelserna runt natten mellan den 19 och 20 januari 1990, då Sovjetarméns förband fördes in i Baku för att skingra den politiska oppositionens demonstrationer och andra olydnads- och protestaktioner. Under operationens gång dödades över 130 civila, huvudsakligen azerbajdzjaner, medan hundratals andra skadades.
Svarta januari | |
Ett azerbadjzjanskt frimärke tillägnat Svarta januari. | |
Plats | Azerbajdzjanska SSR, Sovjetunionen |
---|---|
Datum | 19–20 januari |
Karaktär | oroligheter |
Döda | 137 |
Skadade | fler än 800 |
Proteströrelsen i Azerbajdzjan, likt i andra delrepubliker, tog fart samtidigt som nationalismen och etniska spänningar växte. Den groende självständighetsrörelsen utvecklades mot bakgrund av den då redan pågående konflikten i Nagorno-Karabach, som dock ännu inte hade trätt in i sin väpnade fas. Som grund för att arméns mekaniserade förband gick in under stor brutalitet angavs återställande av allmän ordning samt ingripande i de pågående nationalistiska, våldsamma upploppen mellan armenier och azerbajdzjaner i delrepublikens huvudstad. I själva verket gick dock armén i första hand in för att rädda kommunistpartiets makt i Azerbajdzjan.[1]
Det brutala övervåldet fick stora konsekvenser för Azerbajdzjans fortsatta existens som delrepublik inom Sovjetunionen. Före januarimassakern var stödet för kommunistpartiet förhållandevis stort i jämförelse med andra transkaukasiska delrepubliker, samtidigt som händelserna den 20 januari innebar att opinionen snabbt och radikalt förändrades i riktningen för självständighet från Moskva. Massakerns offer begravdes högtidligt med massivt folkligt deltagande och medial bevakning. Azerbajdzjanska delrepublikens högsta råd fördömde massakern och tusentals azerbajdzjaner brände offentligt sina partiböcker.
Skeendet var första gången som centralregeringen i Moskva skickade väpnade styrkor för att slå ner civila protester och kan på så sätt ses som en viktig händelse i förloppet av Sovjetunionens sönderfall.[2]
Den dåvarande sovjetiske ledaren, Sovjetunionens förste och siste president, Michail Gorbatjov fick personligen skulden för civilas död i Azerbadjzjan och har än idag ett dåligt eftermäle där.[3] Årsdagen är en sorgedag i Azerbajdzjan och uppmärksammas och belyses bland annat i statlig tv och radio.