Svinhufvudsläkten
uradel / From Wikipedia, the free encyclopedia
Svinhufvudsläkten (finlandssvenskt uttal: [ˈsviːnhʉːvʉd]) är egentligen ett flertal med varandra besläktade ätter som fört ett svinhuvud i sitt vapen och i vissa fall använt tillnamnet Svinhuvud.
Svinhufvud | |
Känd sedan | 1386 |
---|---|
Stamfar | Jöns Swinshwoth |
Utgrenad i | Svinhufvud i Westergötland, Svinhufvud af Qvalstad |
† Utslocknad i Sverige | |
Utslocknad | Okänt år |
Johan Peringskiöld kopplade utan annan grund än vapenlikhet samman Svinhuvudsläkten med den i Småland och Östergötland hemmahörande, och sannolikt från Nordtyskland invandrade, frälseätten Svinakula. Dessa uppgifter har senare upprepats av bland andra Carl Gustaf Kröningssvärd, och så sent som på 1960-talet av Bertil Boëthius. Men Hans Gillingstam visade 1966 i en artikel i Personhistorisk tidskrift på deras orimlighet. Han kunde utifrån de medeltida källorna påvisa att Henrik Svinakula inte kan ha haft två bröder Jöns och Nils, som Kröningssvärd m.fl. infogat i sina konstruerade genealogier över Svinhufvudsläkten för att oriktigt kunna koppla ihop de båda ätterna.[1]