Uno Åhrén
svensk arkitekt / From Wikipedia, the free encyclopedia
Uno Emrik Åhrén, född 6 augusti 1897 i Stockholm, död 8 oktober 1977 i Arvika, var en svensk arkitekt, konsthantverkare, skriftställare, professor och betydelsefull stadsplanerare[1]. Han blev känd som en av funktionalismens främsta företrädare i Sverige och ingick 1933–1947 i den banbrytande Bostadssociala utredningen. Han var Sveriges förste professor i stadsbyggnad 1947–1963.[2] Åhréns bidrag till stadsutvecklingen i Sverige är att betrakta som kontroversiellt. Han har inom vissa kretsar blivit beskriven som en "stadsmarodör" sett till hans betydelse i att omdana både arkitektoniska värden och medföljande kulturliv i flera av Sveriges städer i samband med den så kallade "stadssanering" som Åhrén var drivande i.[3]
Uno Åhrén | |
Uno Åhrén ca 1930. | |
Personfakta | |
---|---|
Nationalitet | Svensk |
Född | 6 augusti 1897 |
Födelseplats | Stockholm, Sverige |
Död | 8 oktober 1977 (80 år) |
Dödsplats | Arvika, Sverige |
Alma mater | Kungliga Tekniska högskolan |
Arbeten | |
Betydande byggnader | Fordhuset |
Betydande projekt | Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 Parisutställningen 1925 |
Betydande stilar | Funktionalism |
Hitta fler artiklar i Arkitekturportalen | |
KulturNav |
Uno Åhrén var son till redaktören Emil Åhrén och Erika Österman och gift första gången 1927 med Hedvig Margareta Bovin och andra gången 1938–1945 med Kerstin Katarine Marie Bergström och från 1949 med Anna-Lisa Berta Maria Westman och far till Kaj Åhrén.