![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/07/%25D0%2592%25D0%25BB%25D0%25B0%25D0%25B4%25D0%25B8%25D0%25BC%25D0%25B8%25D1%2580_%25D0%259F%25D0%25BB%25D0%25B0%25D1%2582%25D0%25BE%25D0%25BD%25D0%25BE%25D0%25B2%25D0%25B8%25D1%2587_%25D0%25A1%25D1%2583%25D0%25BA%25D0%25B0%25D1%2587%25D0%25B5%25D0%25B2.jpg/640px-%25D0%2592%25D0%25BB%25D0%25B0%25D0%25B4%25D0%25B8%25D0%25BC%25D0%25B8%25D1%2580_%25D0%259F%25D0%25BB%25D0%25B0%25D1%2582%25D0%25BE%25D0%25BD%25D0%25BE%25D0%25B2%25D0%25B8%25D1%2587_%25D0%25A1%25D1%2583%25D0%25BA%25D0%25B0%25D1%2587%25D0%25B5%25D0%25B2.jpg&w=640&q=50)
Vladimir Platonovitj Sukatjov
rysk borgmästare och publicist / From Wikipedia, the free encyclopedia
Vladimir Platonovitj Sukatjov, (ryska: Владимир Платонович Сукачёв), född 14 juli 1849 (g.s.) i Irkutsk i Sibirien i dåvarande Ryska imperiet, död 2 januari 1920 i Bachtjysaraj i det av vita styrkor under det ryska inbördeskriget behärskade Krim, var en rysk borgmästare, publicist och filantrop.
Vladimir Platonovitj Sukatjov | |
![]() | |
Född | 14 juli 1849 (g.s.) Irkutsk, Sibirien, Ryska imperiet |
---|---|
Död | 2 januari 1920 Bachtjysaraj, Krim |
Nationalitet | Rysk |
Yrke/uppdrag | Publicist, borgmästare |
Känd för | Grundat Irkutsks regionala konstmuseum |
Vladimir Platonovich Sukatjov föddes som son till regeringstjänstemannen Platon Petrovich Sukatjov (1801–1878) och Agrafena Nikanorovna (1820–1850), som tillhörde en rik sibirisk köpmannafamilj. Han studerade juridik vid Sankt Petersburgs universitet och naturvetenskap vid Kievs kejserliga universitet Sankt Vladimir. Han utexaminerades 1871 och arbetade som biolog i Lillryssland. Han återvände i början av 1880-talet till Irkutsk med sin fru Nadezhda Dolzhenkova och sina två söner Boris och Platon. Familjen fick senare två barn till.
År 1885 inträdde Sukatjov i Irkutsk kommunfullmäktige valdes till borgmästare i Irkutsk. Han omvaldes 1889 och 1894. Han ledde därmet staden Irkutsk under tolv år till 1898. Under hans tid organiserades en frivillig brandkår och telefonkommunikation, samtidigt som elektrisk belysning, vattenförsörjning och avloppssystem förbättrades och den första pontonbron över Angara invigdes 1891.
Under de sista åren av sitt liv bodde han i Sankt Petersburg och engagerade sig som publicist. Under det ryska inbördeskriget flyttade han till Bachtjysaraj i det av Vita armén behärskade Krim.