Vägtullar i Norge
Wikimedia-listartikel / From Wikipedia, the free encyclopedia
Vägtullar förekommer i flera platser i Norge. En väg som har en betalstation längs någon del av vägen, en betalväg, kallas på norska bomvei eller bomveg ("bomväg"). Den norska benämningen på de trafikantfinansierade betalningssystem som finns runt flera städer i Norge är bomring. Bomringen är en ring av vägtullar runt en ort som ofta ligger längs infartsvägar. Benämningen på själva avgiften som tas ut på bomveier och i bomringer är bompenger ("bompengar"). Beteckningarna bomvei och bomring kan komma av att ägare av privatvägar sedan länge har haft rätt att ta betalt av bilister, varvid en bom sattes upp och bilister fick stanna vid och be om att få betala.
Det första systemet med vägtullar i norska tätorter etablerades kring infartslederna i Bergen 1986.[1] Vägtullar runt städer finns numer bland annat i Oslo, Bergen, Bodø, Stavanger, Kristiansand, Trondheim och Haugesund. Många vägbyggen såsom motorvägar och vägtunnlar under vattnet har också avgift som är direkt kopplade till den nybyggde väg(sträckan), och tas vanligen ut av vägens trafikanter i 15 år från dess öppning, eller tills tillräckligt mycket pengar kommit in. Ibland placeras extra stationer längs den äldre vägen för att fordon på genomfart inte ska ta den vägen för att undvika avgift. Detta till skillnad från avgifter i bomringar, där pengarna bland annat används till väg- och järnvägsbyggen i respektive stad med omnejd, så att avgift kan tas ut på vägar som inte förbättras. Bomringen i Oslo skall till exempel bidra till att: "Finansiera utbyggnad av väg- och kollektivtrafik, minska personbilstrafiken, öka tillgängligheten för alla trafikantgrupper, minska utsläppen av växthusgaser och förbättra stadsmiljön",[2] och 89% av pengarna i Oslopakke 3 går till bus, bana och cykel.[3] Vägtullarna i bland annat Trondheim, Kristiansand, Bergen och Oslo har trängselskatt (högre vid rusningstid). Avgiften i Oslo och Bergen är dessutom miljödifferentierad (olika beroende på motortyp). Nollutsläppsfordon betalar avgift som motsvarar högst 50 procent av ordinarie avgift efter rabatt (se Avgiftsklasser och rabatter).
Regeringen Solberg har föreslagit en vägtullsreform med fyra delar: minskning av antal vägtullsoperatörer, att skilja utställar-/betalningsförmedlingsrollen från vägtullsoperatörerna, ett räntekompensationssystem för lån till vägtullsprojekt och en förenkling av avgiftsklass och rabattsystemet.[4]