Västerländsk marxism
From Wikipedia, the free encyclopedia
"Västerländsk marxism" syftar vanligen till en marxistisk strömning i västvärlden som pågick mellan 1920-talet och 1970. Framträdande personer inom denna rörelse var Georg Lukács, Karl Korsch, Antonio Gramsci, Max Horkheimer, Theodor Adorno, Herbert Marcuse och Jean-Paul Sartre. Västerländska marxister var i regel kritiska till ortodox marxism, Sovjetunionen och Andra internationalen.[1] Västerländska marxister har framförallt varit akademiker snarare än aktivister och politiker. Detta har medfört att västerländska marxister skrivit mer om filosofi, epistemologi, metodologi och estetik än politik och ekonomi.[2] Enligt Stuart Sim har västerländska marxister framförallt varit intresserade av att tolka världen snarare än att förändra den.[3]
Västerländska marxister har betonat marxismens "vetenskaplighet", något som härstammar från Lukács idé om att marxismen är en metod snarare än en samling doktriner. Lukács menar att eftersom marxismen är en metod, är sanningshalten i Marx påståenden irrelevanta. Detta och flera andra av Lukács skrivelser väckte stor kritik från dåtidens kommuniströrelse, vilket sedermera ledde till att Lukács "ångrade" sina uttalanden. Detta till trots har Lukács texter fått en stor betydelse såväl för västerländsk marxism som för senare utvecklingar i marxistisk teori, såsom postmarxism.[3]