Västgötalagen
svensk landskapslag / From Wikipedia, the free encyclopedia
Västgötalagen, som är den äldsta av de svenska landskapslagarna[1], tillämpades i Västergötland före omkring år 1350.[2] Lagen finns i två versioner: Äldre Västgötalagen och Yngre Västgötalagen (den yngre kan betecknas som en modernisering av den äldre)[3]:253. I jämförelse med andra landskapslagar saknar Västgötalagarna konungabalk och reglerna om byarnas förhållanden är föga omfattande.
Den äldsta[4] svenskspråkiga boken, Kungliga bibliotekets handskrift KB B 59, innehåller bland annat texten till Äldre Västgötalagen, skriven efter 1281, vår äldsta någorlunda fullständigt bevarade laghandskrift.[5] Det finns fragment av ännu äldre svenska texter och handskrifter, bland annat handskrift KB B 193, även den en avskrift av samma lag. Bevarad endast i fragment är också den äldre Hednalagen. I den äldre västgötalagen nämns greklandsfarare.[6]
Den Yngre Västgötalagen har tillkommit efter 1250 och troligen avfattats senast i början av 1300-talet, och där har lagen omarbetats så att den är dubbelt så lång.[1]
Västgötalagens tillägg. Av den bevarade handskriften av den Äldre Västgötalagen framgår att man efter hand lagt till anteckningar om nyare stadganden. Däribland finns våra äldsta domareregler från början av 1300-talet. De kan betecknas som ett kyrkligt reformprogram och har utövat inflytande på den senare rättsutvecklingen.[1]