Vår tideräkning
From Wikipedia, the free encyclopedia
Vår tideräkning,[1] kort v.t., är en alternativ beteckning för den gregorianska kalenderns (och dess föregångare den julianska kalenderns) epok (år 1) – anno Domini (Kristi födelse) – avsedd att markera avstånd från kopplingen till kristendomen genom ombeteckningar av gregorianska årtal.[2] Gregorianska årtal före år 1 ombetecknas med suffixet "före vår tideräkning" ("f.v.t.") istället för "före Kristus" ("f.Kr.") och årtal efter och inklusive år 1 ombetecknas med suffixet "efter vår tideräkning" ("e.v.t.") istället för "efter Kristus" ("e.Kr.") – se höger tabell för förekommande ombeteckningsalternativ. I båda systemen saknas år noll. Kortformerna av vår tideräkning används i mindre utsträckning än "f.Kr." och "e.Kr"[2] men förekommer i vissa läroböcker.[3][4][5][6]
"Vår tideräkning" nomenklatur |
---|
Efter Kristus: ombeteckningsalternativ
Före Kristus: ombeteckningsalternativ
|
Förkortningarna har tillkommit under andra hälften av 1900-talet i avsikt att vara konfessionsneutrala alternativ på svenska till de traditionella f.Kr. respektive e.Kr.[7] Med "vår" avses en neutral beteckning på vedertagen västerländsk gregoriansk era (GE), som brukas allmänt internationellt i officiella sammanhang.[7] V:et i kortformer av vår tideräkning (vt, evt, fvt, etc) förekommer dock utläst förslagsvis som "västerländsk tideräkning"[2] eller "vanlig tideräkning" som alternativ.[8] Språkrådet har ifrågasatt att det verkligen skulle vara mer neutralt att dölja tideräkningens utgångspunkt ifrån Kristi födelse istället för att deklarera den öppet.[1] Även om kopplingen till kristen tro gör att skrivningen "före Kristus" kan upplevas som kontroversiell, rekommenderar Språkrådet i Norge "före och efter Kristus" som teologiskt neutrala uttryck i vanligt språkbruk.[9]
F.v.t. (och motsvarande begrepp på andra språk) används av en del teologer för att undvika paradox när man talar Jesu födelse, som anses ha skett någon gång mellan åren 7 f.v.t. och 4 f.v.t.[10] Jehovas vittnen övergick till att enbart använda f.v.t. och v.t. (och motsvarande begrepp på andra språk) på 1960-talet i tidskriften Vakttornet, utom i vissa citat.[källa behövs]