Valans spådom
första dikten i Poetiska Eddan / From Wikipedia, the free encyclopedia
Valans spådom, Völuspá, fornnordiska Vǫluspá, "Völvans spådom", är den så kallade Poetiska Eddans (Codex Regius) första och i de flesta avseenden även förnämsta dikt. Den intar en alldeles särskild ställning bland eddadikterna, i att den, i motsats till alla övriga verken, inte skildrar en episod ur guda- eller människolivet, ej heller – som Havamal – är av sedelärande innehåll. Den utgör istället en världshistoria i kortaste möjliga sammandrag som redogör för världens uppkomst och gudarnas och människornas öden fram till denna världs undergång, Ragnarök, och slutar med en kort, men hänförd skildring av en därpå följande ny och bättre värld.
Diktens namn, "Spåkvinnans profetia" (eller "Völvans spådom"), kommer från att den är lagd i munnen på en kringvandrande spåkvinna, en så kallad völva (kvinnlig schaman), som riktar sina ord till hela människosläktet.