Walks + hits per inning pitched
From Wikipedia, the free encyclopedia
Walks + hits per inning pitched (förkortat WHIP) är en statistisk kategori i baseboll. Den är en av få kategorier av modern, avancerad basebollstatistik, så kallad sabermetrics, som har slagit igenom på bred front.
WHIP räknas ut genom att man lägger ihop antalet walks och antalet hits som en pitcher har tillåtit motståndarna och dividerar summan med antalet innings pitched. Detta ger ett mått på hur många löpare en pitcher tillåter i snitt per inning. Ju lägre WHIP desto bättre. En WHIP på 1,00 eller lägre under en säsong är ett mycket bra resultat.
WHIP skapades av författaren Daniel Okrent 1979, men kallades från början innings pitched ratio. Han tog inte med hit batsmen i formelns täljare eftersom det var svårt att hitta denna kategori i söndagstidningarnas veckouppdatering av statistiken.[1]
WHIP anges vanligen med två decimaler, till exempel 1,23 (engelska: 1.23).