Ackommodationspolitik

Ackommodationspolitik är en ekonomisk politik som syftar till stabilisering av negativa utbudsstörningar i syfte att dämpa sänkningen av bruttonationalprodukten. Exempel på åtgärder som vidtas är subventioner, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, devalvering och ökade offentliga utgifter.^[1] Åtgärderna leder vanligen till förhöjd inflation. Ackommodationspolitik är nära besläktad med keynesianism.^[2]

Ett exempel på ackommodationspolitik är den svenska ekonomiska politiken under 1970-talet och 1980-talet, efter att normen om fast växelkurs övergavs.^[1][2]