Alfons X av Kastilien

Alfons X (spanska: Alfonso X), född 23 november 1221 i Toledo, död 4 april 1284 i Sevilla, var från 1252 kung av Galicien, Kastilien och León, och 1254 valdes han till tysk-romersk kung men tillträdde aldrig som det.

Alfons X av Kastilien
Född	23 november 1221[1] Toledo, Spanien
Död	4 april 1284[1] (62 år) Sevilla
Begravd	Katedralen i Sevilla
Medborgare i	Kastilianska kronan
Sysselsättning	Författare[2], poet, historiker, kompositör, astronom, jurist
Befattning
Monark av Kastilien och León (1252–1284)
Maka	Violanta av Aragonien (g. 1246–)[3][4]
Partner	Maria Alfonso de Leon Mayor Guillen de Guzmán
Barn	Isabel de Castilla[5] Urraca Alfonso de Castilla[5][6] Martin Alfonso de Castilla[5] Beatrice av Kastilien (f. 1242) Alfonso Fernández el Niño (f. 1243)[5] Berengaria of Castile, Lady of Guadalajara (f. 1253)[5] Beatrix Castellae (f. 1254)[3] Ferdinand de la Cerda (f. 1255) Eleanor of Castile (f. 1256)[5] Sancho IV av Kastilien (f. 1258) Constanza de Castilla (f. 1259)[5] Peter of Castile, Lord of Ledesma (f. 1260)[5] John of Castile, Lord of Valencia de Campos (f. 1262)[5] Violant of Castile (f. 1265)[5] James of Castile, Lord of Cameros (f. 1266)[5]
Föräldrar	Ferdinand III av Kastilien[3] Elisabet av Hohenstaufen[3]
Släktingar	Eleonora av Kastilien (syskon)
Utmärkelser
Día das Letras Galegas (1980)[7]
Redigera Wikidata

Biografi

Alfons X var son till Ferdinand III och Elisabet av Hohenstaufen. Alfons förde en vittomfattande men föga framgångsrik utrikespolitik. Vid det tyska kungavalet 1257 valdes han som motkung mot Richard av Cornwall, då han genom sin mor som var dotter till Filip av Schwaben var besläktad med hohenstauferna. Mer än titeln vann han dock aldrig och kom heller aldrig själv till Tyskland. På grund av tvistigheter om tronföljden råkade han under sina sista år i strid med sin son Sancho. Hans utrikespolitik tvang honom till ödesdigra myntförsämringar och orsakade upprepade motsättningar mellan kungen och aristokratin, som 1272 gjorde uppror mot Alfons.

Mera betydande är Alfons genom sina insatser inom musik, litteratur och vetenskap, vilka renderade honom tillnamnet el sabio ("den vise"). Han komponerade flera klassiska musikstycken som fortfarande spelas i olika sammanhang, kändast är kanske Cantiga De Santa Maria nr 166 (Como Poden Per Sas Culpas Osomes Seer Contreitos). Han grundlade även ett observatorium i Salamanca och lät utarbeta de så kallade Alfonsinska tabellerna. En enhetlig lagbok för kungariket, Las Siete Partidas, fullbordades under hans regering, men kom troligen inte i bruk förrän med el Ordenamiento de Alcalá 1348, under Alfonso XI:s regeringstid. Han lät översätta delar av bibeln till kastilianska och använde detta språk i sitt kansli. På hans föranstaltande författades flera viktiga historiska verk, bland dem universalkrönikan General Estoria och den spanska krönikan Estoria de Espanna. Hans brorson Don Juan Manuel fortsatte hans kulturproduktion.

Antavla

8. Ferdinand II av León

4. Alfons IX av León

9. Urraca av Portugal

2. Ferdinand III av Kastilien

10. Alfons VIII av Kastilien

5. Berengaria I av Kastilien

11. Eleonora av England

1. Alfons X av Kastilien

12. Fredrik I Barbarossa

6. Filip av Schwaben

13. Beatrice I av Burgund

3. Elisabet av Hohenstaufen

14. Isaac II Angelos

7. Irene Angelina

15. Irene Palaiologos

Eftermäle

• Nedslagskratern Alphonsus på månen^[8]
• Asteroiden 925 Alphonsina^[9]