Anders Bjørn Drachmann

Anders Bjørn Drachmann, född den 27 februari 1860 i Köpenhamn, död den 22 augusti 1935 i Bagsværd, var en dansk språkforskare, son till Anders Georg Drachmann, bror till Holger Drachmann och Erna Juel-Hansen.

Anders Bjørn Drachmann
Född	27 februari 1860[1][2] Köpenhamn[3]
Död	22 augusti 1935[1][2] (75 år) Haraldsgave[4], Danmark
Medborgare i	Konungariket Danmark
Sysselsättning	Klassisk filolog, universitetslärare, redaktör[5]
Arbetsgivare	Köpenhamns universitet Hauchs Skole (1877–)[4]
Föräldrar	Andreas Georg Drachmann
Släktingar	Erna Juel-Hansen (syskon) Holger Drachmann (syskon)[6]
Utmärkelser
Dannebrogsmännens hederstecken (1922)[4] Kommendör av första graden av Dannebrogorden (1933)[4]
Redigera Wikidata

Drachmann blev student 1877, tog 1884 skolämbetsexamen, sökte 1887 professuren i latin vid universitetet i Kristiania, men förbigicks vid utnämningen, trots att han av de sakkunniga satts i första rummet, vilket framkallade en skarp protest från danska vetenskapsmän.

1892 blev han docent och utnämndes 1905 till extra ordinarie professor i klassisk filologi i Köpenhamn. Bland hans arbeten märks Catuls digtning i forhold til den tidligere græske og latinske litteratur (1887), Guderne hos Vergil (samma år) och Moderne Pindarfortolkning (1891) samt tidskriftsuppsatser.

Utmärkelser

•  Dannebrogsmännens hederstecken, 1922^[4]
•  Kommendör av första graden av Dannebrogorden, 1933^[4]

[Redigera Wikidata]